lördag 8 januari 2011

Don Carlos

I går var J och jag på Göteborgsoperan och såg Giuseppe Verdis Don Carlos. Som vanligt satt vi på andra balkong, första raden, svävande. Det är trivsamt på andra balkong: ingen trängsel vid garderob eller servering, lagom med folk omkring sig och utsikt över allt som sker.
   Handlingen i Don Carlos utspelar sig runt 1560. Karl V är död och hans son Filip II styr över det spanska väldet i en tid präglad av våld och starka religiösa motsättningar. För att förbättra relationerna med Frankrike trolovades Filips son Carlos med den franska prinsessan Elisabeth av Valois 1559. Men senare samma år gifte sig Filip själv med Elisabeth. I dramat älskar dock Carlos och Elisabeth ändå varandra. Spänningarna vid hovet är stora och plågsamma, grundade i kärlek, intriger och religiöst likväl som politiskt förtryck.
   Föreställningen var den mest gripande jag varit på på länge och en tydlig påminnelse om varför jag går på opera. Musiken var enastående vacker och bar verkligen rakt igenom hela föreställningen, med en fantastisk precision följde den berättelsen och uttryckte känsligt karaktärernas stämningar och känslor. Trots att handlingen är rakt igenom dyster var det obrutet njutbart att lyssna till.
   Ensemblen hade drabbats av sjukdom, både Drottning Elisabeth och Prinsessan av Eboli var utbytta. Beträffande den senare rollen utförde ordinarie Susanne Resmark det sceniska, medan Susanna Levonen stod vid scenkanten och sjöng, ett upplägg som fungerade oväntat väl.
   Scenografi och kostym följde Fords påbud: välj vilken färg ni vill, bara det är svart; ängsligt avskalat ned till utplåning. Kören var klädda i tights och t-tröjor, och vad skall man säga om det annat än att vill man se folk i jeans och t-shirt så inte behöver man besöka operan.
   Men det är ju musiken och sången som är operans raison d´être!

Inga kommentarer: