torsdag 6 januari 2011

Njals saga

Njals saga är den längsta och kanske mest ansedda av de isländska sagorna. I början av sagan står Gunnar på Hlidarende i centrum. Trots att han inget hellre vill än leva lugnt och fredligt på sin gård hamnar han hela tiden i stridigheter orsakade av antingen hustrun Hallgerd eller klantiga släktingar. Den lagkloke Njal bistår Gunnar med råd för hur tvisterna bäst skall lösas, men till slut dödas ändå Gunnar när han överfalls i sitt hem. Resten av sagan kretsar kring fiendskapen mellan Njalssönerna och Sigfussönerna, med branden på Njals gård Bergtorshval som den central händelsen. Mordbranden får ett långt efterspel, först vid tinget (som är lite väl utförligt skildrat) och sedan i en lång räcka av dråp. Efterdyningarna av mordbranden visar tänkvärt på hur svårt det kan vara att bryta ett mönster av vedergällningar, men även på hur våldet går i leda även hos de mest ihärdiga kämpar; den förlikning mellan de bittra fienderna Kare och Flose som avslutar sagan kan läsas som en förtröstan om att det alltid går att finna vägar ut ur även de till synes mest oförsonliga tvister.
    Jag läste Hjalmar Alvings översättning från 1943. (För den som vill läsa en senare översättning finns exempelvis Lars Lönnroths från 2007.) Det vackra och stämningsfulla omslaget (som tyvärr inte kommer riktigt till sin rätt på bilden nedan) är gjort av Nilla Borgström.