torsdag 20 januari 2011

Shakespeares sonetter

Den första bild som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på Shakespeares sonetter, är en scen ur Ang Lees filmatisering av Jane Austens Förnuft och känsla, där Marianne Dashwood står i regnet och försöker förstå vad som hände med kärleken mellan henne och Mr Willoughby, medan hennes tankar snurrar kring sonett nummer 116:

"..., love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove.
O no, it is an ever-fixed mark
That looks on tempests and is never shaken;"

Under vintern och våren 2007 / 2008 kunde man på Eva Ströms blogg följa hennes arbete med att översätta Shakespeares sonetter. Att varje morgon läsa en sonett av Shakespeare, tillsammans med Ströms översättning och kommentar, var ett fint sätt att börja dagen. När jag läste engelska på universitet läste vi givetvis några av sonetterna, men även om jag tyckte att de var vackra, intresserade de mig inte särdeles mycket. Det var först när jag följde Ströms översättningsarbete på bloggen som jag på allvar fick upp ögonen för dem.
  Nu har Ströms arbete resulterat i en bok, med ett förord följt av de 154 sonetterna. På varje uppslag finner man först Shakespeares sonett i original, följd av Ströms svenska tolkning av den samma och på motsatt sida en kommentar av Ström. Kommentarerna ligger på en bra nivå, de sätter in sonetten i ett sammanhang, både relaterat till sonettcykeln och den aktuella shakespeareforskningen, pekar på speciella egenheter i sonetten, hjälper till att uppmärksamma vackra eller intressanta vändningar och ljudbilder, liksom engelska språkklurigheter som är svåra att överföra till svenska. Intressant och relevant.
  Men varför ge sig på att översätta poesi? Det är ju erkänt svårt, hopplöst enligt vissa. Ström själv skriver i förordet att översättningsarbetet för henne är ett sätt att läsa, och resultatet blir något vi andra får hjälp av i vår egen läsning. I fallet med Shakespeares sonetter upplever jag att översättningarna hjälper mig att skingrar dimmorna, att göra sonetterna klarare och mer angelägna. Även om allt inte kommer med, ser jag mer i översättningen än vad jag gör i det engelska originalet. Att läsa sonetterna på engelska är givande, men mest på ett mystiskt sätt, det låter ofta vackert rent ljudmässigt och jag får en vag uppfattning om innehållet. Trots att jag smickrar mig själv med att behärska engelska hyfsat, blir det ändå ett sådant tragglande för att förstå att det inte blir något flyt i läsningen och avståndet till texten blir för stort för att jag skall bli engagerad. När jag läser Ströms svenska översättningar gör sonetterna ett mer direkt intryck på mig; när jag kan läsa med flyt kommer rytmen, rimmen, ljudbilden och innehållet till mig i en enhet och det väcker mitt intresse och engagemang, och lust att läsa originalet igen
   Hur Ströms översättningar står sig i förhållande till tidigare svenska översättningar kan jag inte bedöma, jag konstaterar bara att jag uppskattar hennes tolkningar mycket.
   Medan jag läst boken har det blivit ungefär femton sonetter per dag. Att läsa på det sättet ger en känsla för sonettcykelns övergripande berättelse, men är nog ändå väl häftigt för att de enskilda sonetterna skall komma till sin rätt - nu kommer boken att få ligga framme och så blir det en sonett om dagen igen. Och det underbara, röda omslaget gör att jag skulle kunna ha boken liggande framme av bara den anledningen.

Inga kommentarer: