måndag 21 februari 2011

Giftas I-II

Varför läsa August Strindberg? frågar jag mig redan efter förordet till Giftas I och är nära att lägga boken ifrån mig. Varför läsa en sådan gammal stofil när man inte måste? Redan på högstadiet läste vi Hemsöborna (eller två av oss i klassen gjorde det och den efterföljande diskussionen blev det inte mycket med), och sedan dess har det jag fortsatt att stöta på Strindberg lite då och då, mer eller mindre frivilligt, och nu har jag alltså funnit Giftas i bokhyllan. Och läst den ändå.

Nog känner man igen Strindberg, kanske inte så mycket från Hemsöborna som från Röda rummet och Fröken Julie. I den förra finner man hans metod att förlöjliga det han inte tycker om, och i den senare hans förakt för kvinnor. Och i Giftas får dessa båda grepp fritt utlopp. Strindbergs förakt för kvinnor känner här inga gränser och i de bägge förorden skräder han inte orden i sin iver att framhålla att kvinnan på alla sätt är underlägsen mannen. Och dessutom är hon minsann lat. Det enda kvinnor kan är att föda barn och det bör de också göra, annars är de verkligen ingenting värda. "En ofruktsam eller barnlös kvinna är mycket att beklaga, men hon blir icke dess mindre en avvikelse från naturen, därför kan hon icke se förhållandet rätt mellan man och kvinna och hennes ord borde icke betyda något", slår Strindberg fast. I Giftas I har Strindberg kvar något lite av sin tro på äktenskapet (fast han bestämt hävdar att det instiftats av kvinnan för att suga ut mannen) och även om hans kvinnoförakt och önskan att förlöjliga ligger som en tung våt filt över novellerna är det ändock noveller, med försök att gestalta de teser han vill driva. I Giftas II har hatet helt tagit överhanden och flera av texterna är bara utkast (eller snarare utfall), som han inte brytt sig om att arbeta med litterärt. Det är som om han bara vill vissa upp alla fall han kan komma på som stödjer hans teser. Att Strindberg på sin tid ställde till med skandal och spektakel är inte svårt att förstå, men inte gör det en bok som Giftas läsvärd idag. Och det lär dröja innan jag försöker mig på något mer av honom.

Fast Fadren lär ju vara något, och kanske Tjänstekvinnans son. Hm. Vi får se.

Inga kommentarer: