tisdag 29 mars 2011

Ebba Lindqvist, Labyrint

Jag fann en liten tunn volym med dikter av Ebba Lindqvist, Labyrint, i mina bokhögar. Hur den nu har hamnat där. Kanske har den funnits i någon av de kassar med böcker som svärmor kommer med ibland, när hon rensar i hyllorna? Hur Labyrint än hamnade hos mig är jag mycket glad att den gjorde det. Ebba Lindqvist var ny för mig, men det krävdes inte många sidor förrän jag var fast. Dikterna i Labyrint lockar till uppmärksam och upprepad läsning. Det är kärleken, döden och naturen som behandlas, vilket är stående teman hos Lindqvist. Har jag förstått av det lilla jag hunnit läsa på om henne. I den första delen av Labyrint finns även klassicistiska referenser, med en diktsvit upplagd som en uppläsning med en berättare och en responderande publik.

Lindqvist kommer jag absolut att läsa mer av och vill ni veta mer om Ebba Lindqvist och hennes verk så finns en bra introduktion att få hos Sällskapet Ebba Lindqvist vänner.

Jag har bett om ett brev, om en rad, om ett ord,
om något att ta på och röra vid.
Hur tomt och hur torrt och hur kallt som helst,
hur formellt och hur stelt och hur högaktningsfullt.

Vad bryr jag mig om vackra ord!
Skönhet kan jag ge dem själv.
Värmen kan jag lägga in efteråt,
och polering och glans kan jag sköta.
Bara ett brev!
Bokstav efter bokstav skulle jag förgylla.
Som en uppenbarelse skulle det stråla till sist -
brevet, som aldrig kommer.

Ebba Lindqvist, Labyrint, sidan 23.

Inga kommentarer: