söndag 24 april 2011

Påskefyr

Tänk så många gånger man har stått i snålblåsten och frusit för att titta på påskefyren. Men inte i (g)år. Ett mildare påskväder lär vi få vänta på.


Påskefyr har det varit uppe på Rössa så länge jag kan minnas. Och så länge far min kan minnas. När den första fyren tändes på platsen är osäkert, som så mycket annan lokal historia. Det var något vi borde frågat gammelfarfar om, men han gick bort 1977. Bostadsbyggandet i vårt lilla fiskeläge tog fart i slutet av 1800-talet och framåt 1930-talet hade det vuxit upp ett livaktigt samhälle. Kanske var det då man hakade på traditionen med påskefyrar? Det var även en tid då det började finnas något som skulle kunna betecknas som ett överflöd och som gjorde att det blev något över att elda upp för nöjes skull. Att få något att elda med i "gruva" var under långa tider ett ständigt bekymmer för fiskebefolkningen i Bohuslän. Ljung var det som oftast stod till buds, tillsammans med det man kunde vraka. Och inte repar man ljung att elda upp för nöjes skull, inte ens om det skulle kunna hålla en och annan häxa på avstånd.

Åtminstone in på 1960-talet fick påskefyren fungera som samhällets soptipp och allt brännbart man ville bli av med hamnade på berget. Så länge trälådor användes för förvaring av fisk, frukt och grönsaker var dessa populära att ta till fyrarna. Ett starkt barndomsminne från påskefyren härrör sig från det året vi fick silltunnor från fabriken i ett närliggande samhälle. Vi byggde en stadig ram att hålla samma allt bråte med, men när ramen gav vika för elden rullade de brinnande tunnorna nedför berget, ned mot bebyggelsen. Som tur var gick det bra. I våra dagar består påskefyren mest av gamla julgranar och ris från trädgårdarna.

2 kommentarer:

mimmimarie sa...

Roligt att läsa om ett påskfirande så annorlunda än det jag är van vid från inlandet.

Ingrid sa...

Mycket intressant att läsa om ditt påskfirande- olika seder på olika platser. Här nere i södra Skåne eldas det inte alls- (det blir först till valborg).