söndag 22 maj 2011

Jane Austen, Persuasion

Persuasion (Övertalning) är den sista fullbordade romanen Jane Austen skrev och den kom ut postumt 1818, i en samlingsvolym med Northanger Abbey. Originalomslaget ses på bilden.

Som nittonåring blir Anne Elliot djupt förälskade i Frederick Wentworth, en officer inom flottan, och de förlovar sig. Men Anne blir övertalad av sin vän Lady Russell att slå upp förlovningen:

"Anne Elliot, with all her claims of birth, beauty, and mind, to throw hersel away at nineteen; involve her self, at nineteen, in an engagement with at young man who had nothing but himself to recommend him, and no hopes of attaining affluence, but in the chances of a most uncertain profession, and no connexions to secure even his farther rise in that profession, would be, indeed, a throwing away, which she grieved to think of!"

Åtta år har gått sedan förlovningen bröts och under tiden har Wentworth stigit i graderna och dessutom gjort sig en förmögenhet som prisjägare under kriget mot Napoleon. Annes och Fredericks vägar korsas igen då Annes far, på grund av sina ekonomiska problem, blir tvungen att hyra ut familjegodset Kellynch. Hyresgäster blir Adimral och Mrs Croft, svåger och syster till Frederick. Annes känslor för Frederick är fortfarande lika starka, men hur är det med hans? Frederick flörtar friskt med Louisa Musgrove, samtidigt som Annes kusin William Elliot gör sin kur för henne. Lyckan riskerar att gå dem ur händerna ännu en gång...

Jag har läst Persuasion otaliga gånger och vet precis vad som väntar på varje sida och ändå vill jag bara läsa den igen och igen och få ta del av Austens kvicka och vassa penna, ibland så vass att man studsar till, och hennes underbara formuleringar, både de jag vet skall komma och de nya jag hittar. Och det finns ingen som kan interpunktera som Jane Austen; hon nyttjar till fullo de skiljetecken som står till buds och det ger en egenartad och underbar klang åt hennes texter. Den lätta, ironiska tonen som känns igen från alla hennes böcker finns också i Persuasion, men här finns även ett stråk av svärta; en otålighet med människors dumhet, själviskhet och gnidenhet, som om hon hunnit se för mycket av världen för att riktigt kunna fördra den.

Anne Elliots klaustrofobiska livsbetingelser, materiellt välbeställd, men ingenting att ta sig för, ingen verksamhet att låta sig uppslukas av, berör mig lika mycket varje gång. Som Anne säger till Fredericks vän Captain Harville, när de diskutera huruvida det är mäns eller kvinnors kärlek som är mest robust.

"We certainly do not forget you so soon as you forget us. It is, perhaps, our fate rather than our merit. We cannot help ourselves. We live at home, quite, confined, and our feelings prey upon us. You are forced on exertion. You have always a profession, persuits, business of some sort or other, to take you back into the world".

Det Anne har att vända sig till är litteraturen och det råder ingen tvekan om att hon talar av erfarenhet när hon råder Captain Benwick, som förlorat sin fästmö och fördriver sina dagar med att läsa, att inkludera "a larger allowance of prose in his daily study", då hon menar att "it was the misfortune of poetry to be seldom safely enjoyed by those who enjoyed it completely; and that the strong feelings which alone could estimate it truely were the very feelings which ought to taste it but sparingly."

Det finns böcker som man blir som förhäxad av, som man bara måste läsa om och om igen, och för mig är Persuasion en sådan bok. Trots mina försök att klargöra för mig själv varför; varför återkommer jag om och om igen, vad är det som drar så mycket, så kan jag inte riktigt redogöra för det. Det finns så många bra böcker och ändå är det vissa som kommer att beröra en mer än andra utan att det riktigt går att sätta fingret på exakt vad det är som gör det.

Liksom alla Austens romaner har Persuasion filmatiserats otaliga gånger. Bäst tycker jag om versonen från 1995 med Amanda Root som Anne Elliot och Ciarán Hinds som Frederick Wentworth.

Inga kommentarer: