onsdag 1 juni 2011

Ebba Lindqvist, Jord och rymd, Lava och Liv

Kanske har någon uppmärksammat att Ebba Lindqvists samlade dikter Hon som älskade havet har stått länge på min läslista vid det här laget; så kan det bli när läsningen går trögt. Jag har nu i alla fall läst och begrundat de tre första diktverken "Jord och rymd", "Lava" och "Liv".

Jord och rymd kom ut 1931 och är Lindqvist debut. Dikterna är ganska fylliga för att vara Lindqvist och motivet är nästan genomgående död och religiös ångest. Guden är gammaltestamentlig och stilen (över)spänd.

Lava kom ut 1933 och inledes med en serie dikter riktade till ett återkommande du. Några av dem har en tydlig viskaraktär och stilen är enkel och mera avskalad än i Jord och rymd. I del II av Lava återkommer dock döden; livet är tomt och döden skall komma och ja, mycket mer blir det inte sagt.

Liv kom ut 1934 och temat att livet är tungt och vi skall alla dö fortsätter. Det spänt religiösa har mjuknat något, men finns kvar som ett underliggande stråk.

Hade det inte varit för att jag nyligen läst Lindqvists diktsamling Labyrint hade risken varit stor att jag gett upp Hon som älskade havet här - att läsa poesi som lämnar mig oberörd är inget jag vill lägga min tid på - men jag hoppas fortfarande att det skall komma sig. Hittills har det varit mer biblisk ökensand än salta hav, men när Lindqvist släpper det krampaktiga greppet kring religionen och blir mer personlig glimmar det till ibland.


Kvarleva

Jag var visst bara en liten tös
stod på en kyrkogård och frös.
Jag hade svarta sidenband,
och någon höll mig hårt i hand.
Och jag stod still och frös och frös
så dum och meningslös.

Nu är visst någon åter död.
Klockklangen hör jag tunn och spröd.
Gråten går mjuk som en våg
längs ett trött begravningståg,
och vinden pinar vass och hård
där uppe på vår kyrkogård.
Så skall jag bäras bort en gång
och följas till min grav
längs gatan vindlande och trång
av alla jag höll av.
Sen finns det inget kvar.
Så enkelt ändå allting var.

Men kanske någon liten tös
skall minnas hur hon stod och frös.

Ur Lava.

Inga kommentarer: