onsdag 22 juni 2011

Eyvind Johnson, Romanen om Olof

Eyvind Johnsons Romanen om Olof är en uppväxtskildring med självbiografiska drag. Läsaren får följa Olof från det att han som fjortonåring lämnar fosterföräldrarna för att söka sig arbete och klara sig själv till dess han fem år senare åter ger sig av, men nu som vuxen man. Ute i Europa är det krig och på arbetsplatserna slits det ont. Olof gör sina första erfarenheter vad gäller arbete, litteratur, politik, kärlek och kamratskap.




Romansviten publicerades ursprungligen i fyra delar:
Nu var det 1914 (1934)
Här har du ditt liv! (1935)
Se dig inte om! (1936)
Slutspel i ungdomen (1937)

Nu var det 1914 inleds med att Olof lämnar fosterföräldrarna där han bott i två års tid på grund av att hans far är sjuk. Olof har ofta fått höra att han "har det bra" i fosterfamiljen, men nu står han inte längre ut med att "ha det bra" och ger sig ut för att söka arbete och klara sig själv. Det blir en sommar av hårt slit med timmer, tegel och potatis. Det är en tuff och torftig värld han möter, där alla drar sig fram dag för dag så gott de kan. Fattigdomen är påtaglig och i dess spår härjar den nedbrytande lungsoten. Ute i Europa startar ett krig och lösryckta informationsbitar når fram till Olof och de andra arbetarna.

I Här har du ditt liv! har Olof börjat arbeta på sågverk, han trivs ganska bra med arbetskamraterna men är övertygad om att han är annorlunda:
Olof ser på dem. De är moln som glider förbi. Han är starkt medveten om detta: att de där mänskorna glider förbi, han är på ett kort besök hos dem.
Hur han skall komma vidare är dock inte gott att veta. Han försöker läsa, då kunskap kan vara vägen ut, men det är inte lätt att läsa när man sitter i en dragig barack med dåligt ljus, dödstrött efter ett långt och tungt arbetspass. Men även om detta läsande kanske inte ger så mycket kunskap ger det i alla fall stoff till drömmar och det räcker en bra bit.

Tonen i texten är stundtals ganska loj, men så sker en olycka på sågverket - Olofs jämngamla arbetskamrat Oskar krossas under en timmerstock - och när Olof möter ägaren Hallbergs reaktion på olyckan sjuder texten av raseri och avsnittet om olyckan är ett av de starkaste i hela boken.
Långsamt, humant upplyst (han har ett skåp fullt med böcker!) makar Hallenbergen en liten smula av skuldbördan från sågens, ledningens, ägarnas axlar. Man ska inte i onödan utsätta sig för risken, det är onödigt att i onödan vara onödig -. Å, den förbannade hunden! Han liksom stack upp ett vitt finger rakt in i himlen och sade till Vår Herre, förebrående: Varför gör du mänskorna så oförsiktiga och så svaga att de inte tål vid ett mindre sågverk?
- Men de skulle ha timmer, sade Olof.
Han hade svårt för att tala, han var samtidigt blyg och rasande.
Bild från SR

Även i Här har du ditt liv! finns en instoppad sidohistoria, "Folkvisa: Sagan om Johanna", som upptar mer än en tredjedel av boken och tyvärr inte är mer än en tradig utfyllnad.

I Se dig inte om! får Olof arbete på en biograf. Han börjar med att sälja konfekt och hugga ved för att så småningom avancera till maskinist, vilket ger honom möjlighet att låsa dörren omkring sig och läsa Odysséen. Olof är nu riktigt truligt pubertal, med taskig kvinnosyn och det är inte mycket som duger till i hans ögon, varken de han möter eller han själv.

Stundtals är det fint skrivet, men oftare ganska trist. Mot slutet av Se dig inte om! var jag bra trött på Olof och på att det var samma omständliga visa om och om igen, med avbrott bara för sagor som inte alls föll mig smaken, och det var riktigt nära att jag "gav det fan" som Olof skulle ha uttryckt det. Men har man tagit fan i båten så får man väl ro honom i land och  för en gång skull (?) var det tur att jag följde den uppmaningen. I romansvitens sista delen, Slutspel i ungdomen, händer det (äntligen) något. Johnson får upp farten och det börjar röra på sig både vad beträffar romanen och Olof. Texten får förnyad energi och det är stundtals riktigt upplyftande när Olof börjar fundera över det han läst medan han har en tid av arbetslöshet och går hemma hos modern och drar. Det är som om Johnson plötsligt vågar se på Olof med en ibland retsam glimt i ögat istället för den tidigare så ängsligt överslätande och det gör att texten får liv. Till och med den insprängda sagan, där Olof tillsammans med älskarinnan Olivia och den tidigare arbetskamraten Lunte hamnar i samma historia om och om igen i olika litterära sammanhang: Homeros, isländsk saga, Shakespeare-pjäs med mera, med mera, är rappt skrivet och ett nöje att läsa.

Till slut återvänder Olof till fosterföräldrarna för att tacka för pengarna han får låna och säga adjö innan han ger sig ut i världen igen, så som han gjorde i inledningen på romansviten, men denna gång är det som vuxen man han ger sig av.

Romanen om Olof hade många fina partier, men var tyvärr väl långrandig och stundtals riktigt tråkig med sina petimätriskt detaljerade redogörelser av Olofs minsta förehavanden. Och så alla dessa sagor som bara fyllde ut. Jag är inte ledsen att jag läste hela Romanen om Olof,  men det är ingen bok jag kommer att återvända till.

2 kommentarer:

Ingrid sa...

Det var så länge sedan jag läste romansviten att jag nog har glömt longörerna... men Jan Troells film "Här har du ditt liv" har definitivt skalat bort dem- visserligen är filmen lång men den koncentrerar sig på det som ger färg . Eddie Axberg är mycket bra som Olof.

Petra Rhodin sa...

Jag har inte sett Troells film men skulle gärna göra det. En regissör som har distans till Olof och som arbetar med krav på begränsning och koncentration kan säkert göra något riktig bra av det rika stoffet i romansviten.