söndag 12 juni 2011

Några sägner om Margareta Hvitfeldt

Igår besökte vi Nordens ark vid Åbyfjorden. Djurparken håller till på Margareta Hvitfeldts gamla gård Åby säteri. Själv bodde hon dock på Sundsby säteri på Mjörn (alldeles intill Tjörn). Margareta Hvitfeldt levde och verkade i Bohuslän under det turbulenta 1600-talet och var säkerligen en maktfaktor att räkna med och hennes donation till stöd för fattiga pojkar som ville studera lade grunden till det ännu levande Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.

Av historiskt vederhäftiga dokument kopplade till fru Hivtfeldt finns inte mycket bevarat - två stora bränder har slukat det mesta - men av sägner finns det desto mer. I souvenirbutiken på Nordens ark fann jag ett litet oansenligt häfte med just titeln Några sägner om Maragareta Hvitfeldt och hennes släktingar skrivet av Olaus Olsson och Wilhelm Cederschiöld och ursprungligen publicerat i Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings tidskrift 1921. Tillägget "hennes släktingar" är talande då flera av de sägner som handlar om hur Margareta Hvitfeldt lurat till sig gårdar av bönderna rör gårdar som hamnade i familjens ägo under fru Hvitfeldts mormors fars tid. Även vandringssägner har häftat på den mäktiga frun på Sundsby, som den om "När fru Margareta Hvitfeldt tog jord i skorna":
Bönderna på gården Mölnefossa hade lånat pengar av fru Hvitfeldt, och hon påstod att det var avtalat att hon skulle ha gården. Hon blev ålagd att gå ed, och den skulle avläggas i vittnens närvaro på Mölnefossa gård. Innan fru Hvitfeldt for dit tog hon jord från Sundsby och lade den i sina skor. Sedan stod hon på Mölnefossa och svor: "Här står jag på min egen jord"!.
   Detta är en vandringssägen som berättas om åtskilliga andra personer. Till yttermera visso står det i jordeboken att fru Hvitfeldt har köpt gården Mölnefossa anno 1652 av herr Hendrik och jungfru Boel Måneschiöld till Åkervik.

I häftet tar de faktiskt med en historia som beskriver en generös Margareta Hvitfeldt, men för det mesta är det ingen vacker bild sägnerna ger: hennes begär efter nya gårdar känner inga gränser, liksom hennes snålhet och hårdhet gentemot de fattiga. Att adeln på 1600-talet hade en överlägsen ställning i samhället som de gärna utnyttjade på småböndernas bekostnad är väl känt. Fru Hvitfeldt var antagligen varken bättre eller sämre än någon annan och de historiska källorna är som sagt få, men att hon är en av Bohusläns mest sägenomspunna personer råder det ingen tvekan om.

Sägnerna kring Margareta Hvitfeldt har även inspirerat romanförfattare, som till exempel Ernst Lundberg vars Fjordarnas folk från 1979 utspelar sig i Bohuslän under Margareta Hvitfeldts tid. Lundberg tar bland annat upp sägnen om hur fru Hvitfeldt lät halshugga en man som hade en affär med en jungfru Krabbe som bodde hos fru Hvitfeldt och att hon sedan lät begrava honom "mitt i vägen där det mesta folketrampet är".

2 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

jag tror jag har någon bok om henne
(sonen gick på Hvitfeldtska)

http://hannelesbibliotek.blogspot.com/

Petra Rhodin sa...

Det finns en hel del skrivet om Hvitfeldtskan och ändå är det så svårt att få grepp om henne. Kanske just för att hon å enda sidan har lämnat spår som lever än i dag i verksamhet och sägner, och å andra sidan är det så lite vi vet om henne: att det finns så ytterst lite tillförlitliga källor att tillgå om en så framträdande person triggar fantasin. Jag kommer säkerligen att återkomma till Margareta Hvitfeldt här på bloggen.