måndag 25 juli 2011

Kaj Falkman, Den japanska hemligheten

Den unge diplomaten Erik är utskickad på sin första utlandspost till den svenska ambassaden i Tokyo. Det är tidigt 60-tal, andra världskriget är fortfarande nära och den amerikanske ambassadören Douglas MacArthur II styr Japan. Erik planerar att göra en film om Japan och det är hans efterforskningar för filmen som redovisas i Den japanska hemligheten, som inte är mycket till roman utan mer som en förnumstig föreläsning om japanska kulturella egenheter.

Språket är knastrande torrt och de korta kapitlen är tomma på gestaltning men fulla med konstateranden: så här är det minsann i Japan! Det ena japanska temat efter det andra bockas av i en mästrande ton där läsaren inte ges något utrymme för egna funderingar och tolkningar. Erik framställs som hopplöst trist och den "kärlekshistoria" med italienskan Claudia som stoppats in i boken får nog klassas som den minst passionerade jag stött på i en roman: bygd på slö beräkning och renons på känslor.

Inga kommentarer: