torsdag 21 juli 2011

Murasaki Shikibu, Berättelsen om Genji

Murasaki Shikibu (Wikipedia)
Murasaki Shkibu var hovdam vid det kejserliga hovet i Japan för tusen år sedan. Hon föddes på 970-talet, gifte sig och fick en dotter 999. Maken dog snart där efter och under de första åren av 1000-talet levde hon som änka och skrev sitt stora romanverk Berättelsen om Genji. Murasaki Shikibu är en pseudonym där Shikibu anger den sociala ställningen och Murasaki är taget efter namnet på en av de kvinnliga huvudpersonerna.  I original innehåller romanen 2500 sidor uppdelade på 54 kapitel. Jag har läst den första delen av verket som det översatts och tolkats av Kristina Hasselgren.

Berättelsen utspelar sig i en värld där rang och sträng ceremoniell härskar. Livet är strikt reglerat, speciellt för kvinnorna vilka inte har mycket annat att göra än att intrigera och vänta på sina män eller älskare. Genjis mor var Kejsarens favoritbihustru men hon hade ingen hög rang och det var många som såg illa på att en kvinna som hon stod så högt i gunst hos Kejsaren och gjorde vad de kunde för att trakassera henne. Hon dog också av den press och missaktning hon utsattes för.

Prins Genji är redan vid födelsen ett ovanligt näpet barn och han växer upp till en vacker och charmig ung man. Hans liv är fyllt med plikter som inte tycks intressera honom nämnvärt. Tidigt gifts han bort med dottern till en hög minister, men makarna kommer inte överens och svärfaderns fjäskiga omsorger irriterar honom. Istället lever Genji för sina kärleksäventyr.

Genji dras till vackra och hemlighetsfulla kvinnor, gärna boende i romantiskt fallfärdiga palats omgivna av förvildade trädgårdar. Men det handlar inte bara om amorösa eskapader à la Don Juan, utan han blir djupt känslomässigt engagerad i ett flertal kvinnor och i längden sliter det på honom.

Diktkonsten står högt och personerna i Berättelsen om Genji uttrycker sig gärna i diktform och det finns många fina dikter om kärlek och längtan, glädje och sorg. Korrespondensen mellan Genji och hans älskarinnor sker gärna via brev och hur dessa är skrivna tillmäts stor betydelse, att kunna formulera sig väl och skriva vackert är egenskaper som skattas högt.

Berättelsen om Genji är skriven med stor medkänsla och inlevelse och med många konkreta detaljer vilket gör att denna avlägsna värld blir levande och engagerande, om än något absurd för en nutida läsare. Ett par berättartekniska egenheter verkar ibland förvirrande, dels hoppar berättelsen fram och tillbaka i tiden och att ett stycke tidsmässigt är parallellt med ett tidigare kommer ibland som en överraskning, dels dyker nya personer plötsligt upp i texten och behandlas som läsaren redan kände dem väl och det ökar utmaningen i att hålla reda på det myller av människor man får möta.
 

Inga kommentarer: