söndag 14 augusti 2011

Marcel Proust, På spaning efter den tid som flytt, del 1, Swanns värld

I min bokhylla finns en liten pocket med Combray, första avsnittet i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt. Jag har läst Combray flera gånger och tyckt mycket om den, så nu tänkte jag ta mig samman och läsa vidare. Efter idoga förfrågningar på biblioteket skakade de fram första volymen i serien, Swanns värld, från ett annat bibliotek: i hyllan på det lokala biblioteket saknas nämligen första volymen, vilket ju rimligen måste inverka menligt på utlåningen av de följande sju.

Swanns värld består av tre delar: "Combray", "Swann och kärleken" samt "Ortnamn".

"Combray" tar upp minnen från de ferier som berättaren tillbringade i staden under sina pojkår och börjar abrupt: "Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs". En stor del av avsnittet behandlar sedan barndomens ångest inför de ensamma nätterna och den stora frågan huruvida han kommer att få en godnattkyss av sin mor eller ej. Redan i detta första avsnitt av På spaning dyker de upp, de berömda madeleinkakorna, som han blöter upp i en sked med lindblomste och vars smak får honom att spritta till och känna en stor glädje som han först inte kan identifiera men som så småningom utkristalliserar sig i minnen från besöken hos tant Léonie, tant Léonie som framlever sina dagar på sitt rum, i en egen värld byggd på fixa idéer.

Tiden i Combray ägnas åt middagar, promenader och läsning, man går i kyrkan och intresserar sig för grannarnas förehavanden. Vem det är passande att umgås med är en viktig fråga och huruvida en bekants sätt att hälsa när man möttes på gatan var hövligt eller ohövligt tas på yttersta allvar. En ofta sedd gäst är monsieur Swann, som familjen dock har ett kluvet förhållande till på grund av hans "opassande" äktenskap.

Avsnittet "Swann och kärleken" ägnas helt åt monsieur Swanns kärlekshistoria med Odette de Crécy. Det är en uttömmande skildring från det första mötet, över den lugna, kärleksfulla fasen av deras förbindelse, till dess att Odettes intresse för Swann tycks svalna och svartsjukan träder in. Det hela slutar dock med att Swann,
med den brutalitet som någon gång kunde bryta fram hos honom så snart han inte längre kände sig olycklig och som med ett slag sänkte hela hans moraliska nivå, utropade [...] inom sig: "Att tänka sig att jag har slösat bort årtal av mitt liv, att jag har velat dö, att jag har upplevat min största kärlek - för en kvinna som inte tilltalade mig, som inte var min typ!"

Vilket inte hindrar att han senare gifter sig med henne och får dottern Gilberte, men hur äktenskapet kommer till stånd återstår att se. Kärlekshistorien mellan Swann och Odette är som sagt utförligt beskriven, men det är bara Swanns perspektiv man får ta del av, Odette förblir märkligt anonym, men det kanske kommer mer om henne senare.

I "Ortnamn" börjar Proust med att redogöra för olika platser och vad han associerar med deras namn, för att snart landa i pojkårens möte med Swanns dotter Gilberte i parken vid Champs-Elysées, där de leker tillsammans efter skolan. Den egna familjens kluvna förhållande till familjen Swann förstärker det stora intresse pojken hyser för framförallt Gilberte, men även hennes föräldrar.

Proust har utgått från sitt eget liv när hans skrev På spaning efter den tid som flytt och inspirerats av händelser, människor och platser han mött. Han minns, associerar och analyserar och berättelsen cirklar fram med ständiga utvikningar men hittar ändå hela tiden tillbaka till någon slags tråd. Stilen är omständlig och noggrann på ett närmast nervöst sätt. Det är som om berättaren är rädd att försumma någon liten detalj som senare skull kunna visa sig vara viktig i detta utforskande av minnet och dokumenterandet av en svunnen tid.

Dags att öppna del 2: I skuggan av unga flickor i blom.

Inga kommentarer: