tisdag 2 augusti 2011

Siri Hustvedt, The summer without men

Efter 30 års äktenskap lämnar Mias man Boris henne, eller tar en paus som han uttrycker det, en paus tillsammans med en annan kvinna. Inför detta oerhörda och oväntade kastas Mia först in i ett psykotiskt tillstånd och blir inlagd på en psykiatrisk klinik. Hon hämtar sig dock ganska snart så pass att hon blir utskriven. Att vara kvar i den gemensamma lägenheten i Brooklyn är inget alternativ och hon hyr ett hus över sommaren i sin barndomsstad Bonden.

Det blir en sommar bland kvinnor i olika faser av livet, med dess olika sorger och glädjeämnen: modern och hennes väninnor på seniorboendet med sina krämpor och sin livsvisdom, bokcirkel och broderier; grannkvinnan Lola med sin grälande make, bebipojke och fyraåriga dotter Flora med låtsaskompis Moki; Mias egen dotter Daisy; psykologen Dr S., vars blotta andhämtning verkar läkande på Mia; de sju flickorna på den sommarkurs i poesi som Mia håller i; systern Bea, och några till.

Många personer är det, men Hustvedt fångar fint in dem alla och de har sin givna och självklara plats i Mias omvälvande sommar. I och med att olika skeden i livet pågår samtidigt får Mias tankar kring sitt eget liv och dess vindlingar något att ta spjärn emot. Med stilsäker hand väver Hustvedt samman alla dessa kvinnoöden och resultatet blir en intelligent text om kvinnlig levnadskonst. Hustvedt skriver med knivskarp skärpa, värme och humor och det var en så stor fröjd att läsa The summer without men att jag genast började om när jag kommit igenom: en så bra bok är inte lätt att lägga ifrån sig.

The summer without men kommer ut i svensk översättning på Norsteds i september med titeln Sommaren utan män.

4 kommentarer:

bokstödet sa...

Den ligger högt upp på min önskelista. Jag tycker mycket om det som Siri H skriver. Men Den skakande kvinnan hade jag svårt att ta mig igenom.

Petra Rhodin sa...

Hej Bokstödet!
Jag har inte läst så mycket av Siri H ännu, men det kommer defenitivt att bli mer. Vad var det med Den skakande kvinnan du hade svårt för? (Jag har inte läst den.)

Gabrielle Björnstrand sa...

Låter som något jag vill läsa- Man kanske kan se en tradition där, från Wirginia Woolfs Mot Fyren, som också var ett sammelsurium av människor, fragmentariskt belysta, som hon lyckades hålla ihop. DET är en underbar bok. Men Hustvedt står också på min borde-lista.

Petra Rhodin sa...

Hustvedt är skicklig på att ringa in och ge romangestalterna en karaktär och där har hon något gemensamt med Woolf. Sedan är det nog slut med likheterna. Håller med om att Mot fyren är en underbar bok och den har den där originaliteten som gör att den tål att läsas om och om igen. Ja, den blir bara bättre för varje gång: det tar liksom några läsningar för att man skall ta till sig allt i den. Även Sommaren utan män kommer jag troligen att plocka fram igen, men den har inte samma klass som Mot fyren.