onsdag 17 augusti 2011

Trottoarkaféet vid Place du Forum, Arles, på natten


Mitt första inköp av konst var en inramad reproduktion av Vincent van Goghs Trottoarkaféet vid Place du Forum, Arles, på natten. Jag hittade det på en loppmarknad när jag var i tolv, trettonårsåldern och har för mig att det var de starka färgerna jag fastnade för: det gyllengula upplysta kaféet och den mörkblå himlen med sina lysande stjärnor. Färgerna har vid det här laget blivit tämligen blekta (ungefär som på bilden ovan, originalet är betydligt mer färgstarkt), men jag har fortfarande tavlan framme, hängande i mitt arbetsrum. Den är så livlig och uttrycksfull att jag alltid blir bättre till mods av att titta på den. Och kanske målade van Gogh den här scenen just för att bli bättre till mods själv; han hade det ju ofta svårt och skulle kunna ses som urtypen för den plågade konstnären och betalade ett högt pris i form av fattigdom, svält och psykisk sjukdom för sitt konstnärskap.

Till sin syster skrev han i ett brev om varför han målade Trottoarkaféet:
Just nu vill jag verkligen måla en stjärnbeströdd himmel [...] Det här är en nattbild utan svart, gjord med endast vackert blått och violett och grönt och i den omgivningen får det upplysta torget en blek svaveltonad och grönaktig, citrongul färg. Det roar mig mycket att vara på plats utomhus och måla natten.

3 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag tycker också så mycket om van Goghs målningar- hans sätt att se stjärnorna känner jag igen från "Starry night" mycket speciellt....

bokstödet sa...

Jag hade också den tavlan i mitt ungdomsrum. Jag tror att det var mamma som köpte den åt mig. Jag har alltid tyckt om van Gogh. Jag besökte van Gogh museet i Amsterdam för ett antal år sedan. Fint!

Petra Rhodin sa...

Ingrid: van Goghs sätt att måla stjärnor är verkligen speciellt, det är som om han plockar ned dem åt en, eller kanske snarare ger en känsla av att det är möjligt att sträcka sig efter dem.

Bokstödet: Kanske är van Gogh en bra ingång till konsten, det skulle vara roligt att ta med barnen till van Gogh museet. Fast det vore förstås i så fall lika mycket för min egen skull.