onsdag 7 september 2011

En kvinna som inte kan sluta skriva


I Biblioteket på P1 i går intervjuades författarinnan Muriel Barbery. Hon tycktes uppriktigt förvånad över den enorma succé Igelkottens elegans har gjort och inte riktigt bekväm med den stora uppmärksamheten som därmed också riktats mot henne som person. Samtalet kretsade kring mat, japansk kultur och skönhet. Barbery berättade att Palomas osympatiska storasyster Colombe i Igelkottens elegans var ett karikerande självporträtt av författaren som ung filosofistudent. Det var ett trevligt samtal att lyssna på, men det var något Barbery nämnde på slutet som jag har fortsatt att fundera över. Hon sa att hon inte såg sig som författare utan som en kvinnan som inte kan sluta skriva. Och vad är då skillnaden? Ja, det var ju inte gott att säga. Kanske ville hon minska förväntningarna på kommande alster. För det kan väl ändå inte ha varit så att hon nedvärderade sig själv. Nej, det vill jag inte tro. En kvinna som inte kan sluta skriva. Det låter i alla fall vackert och kanske var det gott nog så.

Foto: Stephane Barbery

2 kommentarer:

bokstödet sa...

Jag lyssnade också på programmet. Jag tänkte på samma sak. Men utan tvivel är jag intresserad av hennes eventuellt nästa bok. Smaken som är hennes första bok men som kom ut efter Igelkotten tyckte jag var tämligen intetsägande. Har du sett filmen; Igelkottens elegans?

Petra Rhodin sa...

Jag såg filmen Igelkotten i januari och tyckte mycket om den. Har inte läst Smaken ännu men tänker nog göra det så småningom. Hoppas verkligen att det kommer fler romaner från Barbery, men det verkar tyvärr som det kan dröja. Fast Igelkottens elegans kan man ju alltid läsa om några gånger under tiden...