tisdag 22 november 2011

Galen i bokvett

Mamsell Nora, som var alldeles hvad Lura kallade "galen i bokvett", roade sig med sitt vanliga vinternöje: salig pappas bibliotek, hvilket, förutom "Urnan i ensliga dalen", "Röfvarslottet" samt "Alfonsine eller den Underjordiska kärlekens barn", innehöll ett par riddarromaner och en hel hop andra defekta historier, hvilkas början och slut utgjorde Noras hösta nöje att utfundera, en sysselsättning, hvilken naturligtvis egde den förmånen att kunna uttänjas i oändlighet.

Nora lever med sin mor, Gudmor på Knäppen, änka efter en trankokeribokhållare, ute på ett enskilt skär i den bohusländska skärgården. När så Pål Värning, son till en inte lika framgångsrik trankokeribokhållare ("en stor strunt" i Gudmor på Knäppens ögon, "ärlig" i sonens), kommer till Knäppen för att söka sig lite förtjänst, finner Nora och Pål genast varandra i ett litet gräl om litteratur. Pål är uppvuxen med sagor och visor i häften, Nora med luntorna i faderns bibliotek.

Till sist framtog Nora alla sina luntor, hvilka högerligen förvånade och förtjuste Pål, som, med undantag af bibeln, aldrig läst så "tjocka" böcker. Nora uppslog flera ställen, men ehuru Pål visserligen fann det, som der stod att läsa, artigt nog, tyckte han dock icke, att det hade något att säga mot sagorna, der "en fick veta alltihop" på några blad.
   "Men det är så mycket roligare, ju längre det räcker!" menade Nora, som i detta fall var af fullkomligt olika tankar. "En blir så nyfiken och ängslad och är färdig att gråta och skratta många gånger om, innan en hinner till slutet, ja, det är för roligt, ju längre det drar ut."
   "Då hänger det visst aldrig rätt i hop!" invände Pål. "Bättre litet och godt, än mycket och utspätt. Jag bryr mig icke så mycket om att vara nyfiken, för det kan jag ändå icke vara mer än en gång. Men mina sagor och visorna också har jag läst tusen gånger och kan läsa dem tusen gånger än, bara för det att de ä` vackra och korta och ha sådant hjerta i sig."
Ur Emelie Flygare-Carléns  Pål Värning.

Emelie Flygare-Carlén (1807-1892)