tisdag 15 november 2011

Muriel Barbery, Smaken

Muriel Barberys debutroman Smaken utspelar sig i samma fastighet i Paris som hennes andra roman, succén  Igelkottens elegans. I centrum står gastronomikritikern Pierre Arthens, han lider av hjärtsvikt och har av sin läkare fått veta att han bara har timmar kvar att leva. Dessa sista timmar tillbringar han i sängen i sin fashionabla våning, sökande efter en speciell smak, en smak han en gång upplevt och nu försöker vaska ut bland alla de smaker han mött under sitt långa liv i gastronomins tjänst. Han drömmer sig tillbaka till de formerande smakupplevelserna i farmoderns kök, till sina besök som fruktad och uppburen kritiker på de yppersta franska krogarna, till en oförglömlig måltid i en normandisk bondgård.

Instucket mellan avsnitten där Pierre för fram sina smakminnen finns kapitel där folk i hans omgivning får komma till tals, som frun, barnen, kollegorna, katten och portvakterskan Renée, allas vår igelkott. Pierre framställs som egoistisk och despotisk, och uppfattningarna om honom är samstämmiga.

Bäst är Smaken när Pierre får tala, när han försjunker i sina matminnen och delar med sig av denna sin lustfyllda passion som han alltid satt främst. De övriga rösterna tillför inte så mycket, kanske för att de är så samstämmiga, men det går inte att låta bli att le igenkännande åt många av dem som man fått lära känna mer i Igelkottens elegans, och en stor del av nöjet med att läsa Smaken ligger i denna koppling till den senare romanen.

Det har länge sagts att Barbery arbetar på en tredje roman och jag håller tummarna för att blir något av den snart. Smaken kom ut i Frankrike 2000 och Igelkottens elegans 2006, så kanske kan man våga hoppas på den tredje 2012?

1 kommentar:

Nattens bibliotek sa...

Jag hörde i en radiointervju att hon inte har bråttom med sin böcker... så vi kanske får vänta.