torsdag 12 januari 2012

Ellen Mattson, Vägen härifrån

Karin dör och de närmaste samlas för en tre månader lång ältningssession. Döttrarna Eva och Louise, nästanbrodern Thomas, Iris som delat lägenhet med Karin, brodern Henry, och farbror Kalle. Det är Eva som står i centrum och när modern dör får hon för sig att hon inte riktig kände henne och hon hemfaller åt evighetslånga diskussioner med framförallt Thomas och Louise. Sida upp och sida ner fylls med deras hackiga samtal, i vilka de skyller varandra för att vara irriterande, självupptagna, motbjudande, tråkiga och banala. "Du förstår inte det här!" är ett ständigt upprepat mantra. De resonerar och analyserar, men framförallt öser de vaga beskyllningar över varandra. Evas självömkan blir kvalmig redan efter några sidor och det ständiga upprepandet av att allt är irriterande, banalt och tråkigt smittar av sig på läsningen: Vägen härifrån är just irriterande, banal och tråkig.

Flera gånger var jag på väg att lägga boken ifrån mig och varför jag inte gjorde det kan väl bara förklaras av att jag i det längsta hoppades att det skulle ta sig. De två andra romaner jag läst av Ellen Mattson - Glädjestranden och Nattvandring - tyckte jag mycket om, och jag hade liksom svårt att helt ge upp hoppet om Vägen härifrån innan sista sidan var läst. Och det kommer att bli mer av Mattson för min del, bara jag får lite tid på mig att hämta mig.

Inga kommentarer: