fredag 27 januari 2012

Spelar igen!

En av de första dagarna på året tappade jag min fiol i golvet så att den sprack: en en decimeter lång spricka på locket längs med stränghållaren.

Det är sådant som inte får hända. Ända sedan dottern började spela när hon var fem år har jag predikat vikten av att vara rädd om sitt instrument. Fyra stråkar har hon haft sönder, men ingen fiol.

Jag satte fiolen under hakan och släppte den för att spänna stråken. Kände hur den gled iväg och vred nästan armen ur led när jag försökte fånga den. Det var ett sådant där otäckt ögonblick när tiden liksom tycks stanna upp och man hinner förbanna sin klantighet hundrafalt, men inte hinner man göra något åt den. Fiolen dunsade dovt i mattan, studsade och slog i fiollådan som låg på golvet. Först tyckte jag att det såg ut som om den klarat sig, men när jag började spela så lät det, ja, annorlunda. "Det låter sprucket", hojtade maken från rummet bredvid. Och han hade ju rätt.

Lämnade in fiolen på en musikateljé i Göteborg och kunde hämta den nu i veckan. Ihoplappad och lika fin som förut - om man inte vet att det varit en spricka i den så ser man det inte.

Det är ingenting märkvärdigt med min fiol - en enkel sak, troligen tillverkad i en liten tysk ateljé någon gång i början av förra seklet, osignerad - men efter att ha spelat på den i några år nu har jag blivit riktigt fäst vid den. Mina föräldrar köpte fiolen av en bekant i början av sjuttiotalet och han i sin tur hade köpt den av en gammal spelman. Tror jag skall ta och luska i det där någon dag.

 Är i alla fall så himla glad att det gick att lappa ihop fiolen. Och att vi har en drulleförsäkring. Den tog vi när barnen var små, för vem vet vad de små liven kan ställa till med. Tur att den gäller även för drulliga mammor...

Inga kommentarer: