fredag 10 februari 2012

CJL Almqvist, Drottningens juvelsmycke

Drottningens juvelsmycke publicerades första gången i CJL Almqvists mastodontverk Törnrosens bok 1834. Ramberättelsen i Törnrosens bok utspelar sig på ett jaktslott i Närke, där en berättelsehungrig hovmarskalk samlat berättare och åhörare kring sig. I den skiftande samling romaner, lyrik, dramer och essäer som uppläses eller uppförs, framhålls Drottningens juvelsmycke som en historisk berättelse i vilken fiktiva personer och händelser är infogade i ett verkligt, historiskt skeende: sammansvärjningen och mordet på Gustav III och det efterföljande förmyndarstyret lett av Reuterholm.


Kung Gustav III blir skjuten på en maskeradbal och Stockholm kastas in ett tillstånd av skräck, misstankar och intriger. Skytten Ankarström grips snart och blir vederbörligen bestialiskt straffad, men det fanns ju många fler runt omkring som på olika sätt varit inblandade, ibland på oklara grunder, så som den mystiska gestalt som lockat kungen att gå på maskeraden, trots att han blivit varnad för att någonting skulle kunna hända.

Den mystiska gestalten är Azouras Lazuli Tintomara la Tournerose, det vackra och tilldragande teaterbarnet, som vuxit upp bland kulisserna på kungliga operan, som bytt dräkt och namn allteftersom operans repertoar ändrats. Tintomara lever liksom vid sidan om de rådande normerna, gäckar hierarkier och yttre påbud, som en fri androgyn ande rör hon sig med lätthet i alla kretsar. Vacker och gåtfull drar hon till sig omgivningens intresse och blir gång på gång ofrivilligt föremål för kärlek, både från män och kvinnor, en kärlek hon inte kan besvara och det slutar ständigt med svartsjuka och vansinne. Omgivningens kärlek och önskan att äga blir det stora hotet mot henne.

Efter attentatet på kungen flyr Tintomara under namnet Lazuli ut till en herrgård på landet som innehas av en friherrinna, och dennas bror tar Lazuli under sitt beskydd som fosterson. Här lär Lazuli känna Amanda och Adolfine, friherrinnans döttrar, och även två unga män, Ferdinand och Clas-Henrik, som tidigare uppvaktat Amanda och Adolfine men nu gömmer sig i Kolmårdens djupa skogar för inblandning i kungamordet. Alla fyra blir hejdlöst intagna av Lazuli, som uppfattas som man eller kvinna beroende på vem den förälskade är.

Det är ett fantastiskt driv i texten, och brev, berättande partier och dialoger blandas skickligt och skapar en öppenhet och oklarhet kring det som sker som passar utmärkt väl både för att lyfta fram det kaotiska och osäkra i tiden kring kungamordet och det undflyende i Tintomaras gestalt. Drottningens juvelsmycke har flera gånger bearbetats för teatern, vilket om inte annat passar teaterbarnet Tintomara väl.

Modern Claras sista ord är bland de mest berömda i svensk litteratur:
Tintomara! Två ting äro vita - oskuld - arsenik.
Du, mitt barn, hav oskuld! ... Jag har arsenik.

2 kommentarer:

Joakim Barre sa...

Eminent redogörelse för romanen, som i mitt tycke är något spretig och svår att greppa. Sammankopplingen mellan kaosperioden 1792 och den dynamiska och svängiga handlingen är briljant! Jag läste Drottningens Juvelsmycke nyligen och gjorde själv en liten karaktärsanalys av Tintomara. Här hittar du den: http://befotadeogonpar.blogg.se/category/carl-johan-love-almquist.html
Titta in om du har tid.

mvh Joakim Barre

Petra Rhodin sa...

Tintomara är verkligen en romangestalt att fascineras av och det androgyna temat är ju minst lika aktuellt nu som då. Håller verkligen med om att Almqvist skickligt får fram och utnyttjar den kaotiska situationen efter kungamordet i sin roman.