fredag 3 februari 2012

Historiskt, sa Crusenstolpe

Emilie Flygare-Carléns Minnen av svenskt författarlif går vidare med författaren och skvallerkrönikören Magnus Jacob Crusenstolpe. Crusenstolpe är nog mest känd för att han, liksom Anders Lindeberg (som jag skrev om här), blev dömd för majestätsbrott för sina skriverier. Domen ledde till våldsamma protester, men Crusenstolpe fick sitta av tre år på Waxholms fästning. Flygare-Carlén ger en utförlig beskrivning av hur han hade det under sin fångenskap och man får nog säga att han var en privilegierad intern. Hans fru fungerade som förbindelselänk mellan maken och världen utanför och arbetade hårt för att dels hålla hans humör uppe med god mat och allsköns omsorger, dels försöka få avsättning för makens skrivna alster. "Ett patriarkaliskt fästningsliv" kallar Flygare-Carlén det och det säger en hel del om hustruns lott.

Rättshanteringen av Crusenstolpe utlöste kravaller i Stockholm och det utbröt ett "tryckfrihetskrig" mellan de styrande och de intellektuella. Crusenstolpe fick som sagt sitta av sina tre år på fästningen, men debatten som följde ledde ändå till ett slut på den godtyckliga och klumpiga tillämpningen av "indragningsmakten", det vill säga beslag av och åtal mot misshagliga publikationer.

Crusenstolpe tycks ha läst det mesta som publicerades i svensk press och blev lätt upprörd. Han ägnade nätterna åt att skriva elaka skvallerkrönikor vilka han under mer än trettio år gav ut i sin publikation Ställningar och förhållanden. Att det som skrivs i affekt inte alltid blir lyckat är väl känt och Flygare-Carlén blev själv drabbad av Crusenstolpes insinuanta skriver då denne använde henne som slagträ gentemot Aftonbladet, utan att kanske riktigt tänka över att även slagträt kan ta stryk.

Flygare-Carléns romaner var oerhört populära även utanför Sverige och då kanske framförallt i Tyskland. De översattes alltid snabbt till tyska och det kom även ut tyska romaner där man satte Flygare-Carlén som författare för att få upp försäljningen. Upphovsrätten var inte skyddad och den omfattande utgivningen av översättningar gav sällan något tillbaka till författaren. När Flygare-Carlén efter sex års tystnad skrev kontrakt med Aftonbladet om att hennes mastodontverk Ett köpmanshus i skärgården först skulle utges som följetong i tidningen, skrev hon också kontrakt med en tysk bokhandlare Maass, som skulle ge ut en tysk upplaga strax efter den svenska. Efter ett misstag av Maass kommissionär kom några tyska exemplar av romanens första del till Sverige strax innan följetongen skulle börja i Aftonbladet. Crusenstolpe fick reda på det och skrev ett inlägg i Dagbladet som gick ut på att prenumeranterna i Aftonbladet var lurade. Det hela löstes upp genom att Flygare-Carlén förhandlade med Maass som höll inne upplagan. Hon fick avstå sitt honorar för den tyska upplagan, riktigt varför blir jag dock inte klok på. Aftonbladets redaktör Sohlman svarade Crusenstolpe, men denne fortsatte att skriva om saken ända tills Flygare-Carlén själv skrev ett inlägg. Att det var Aftonbladet Crusenstolpe var ute efter var tydligt, men Flygaer-Carlén tog mycket illa vid sig av affären. Hon betonar att de kom på god fot med varandra igen, men vänskapen fick sig en rejäl törn.

Crusenstolpe skrev även historiska romaner, bland andra den sex band långa Morianen eller Holstein-Gottorpska huset i Sverige. Han tog fasta på historiska anekdoter och fabulerade vilt samtidigt som han ständigt gjorde gällande att hans romaner i det mesta var historiskt korrekta, vilket gav upphov till uttrycket "Historiskt, sa Crusenstolpe", som beteckning för de klent underbyggda anspråken.

Inga kommentarer: