fredag 2 mars 2012

Våryr

Det är samma sak varje år: först när ljuset och värmen kommer tillbaka förstår jag hur mycket jag har saknat det och att mörkret faktiskt har påverkat mig mer än jag vill tro. Men med ljuset och värmen är också mörkret och kylan snart glömda och förlåtna.

Fåglarna äter fortfarande lika mycket vid fågelbordet, men de uppehåller sig inte där några längre stunder - de har väl roligare saker att göra än att trycka inne i häcken, som att bygga bon och se till att där blir några ägg att ruva.

Nu när isen har smält undan går det att rida igen! Det är bara att gräva fram hästen ur gyttjan först. Hagarna är stora och hyfsat torra och det enda stället där det är riktigt lerigt är vid grindarna, men det kan en smutsälskande häst nyttja till njutningsfulla gyttjebad. Att täcket blir så tungt att det knappt går att lyfta av och att det tar minst en timme av flitigt borstande innan man vågar visa sig ute med kraken glömmer man så snart man kommit iväg. Vi har ingen lång sandstrand att rida på, men den lilla grusvägen som slingrar sig ned mot havet mellan bergknallar och strandängar går inte av för hackor den heller.

Anton Mauves, Morgonritt på stranden, 1876

Inga kommentarer: