tisdag 3 april 2012

Bodil Malmsten, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Bodil Malmsten har kommit ut med en fjärde loggbok, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Materialet är hämtat från Malmstens blogg Finistère och sträcker sig från maj 2009 till juni 2010.

Jag niger herr August
Hur mycket är tiden och
aldrig har månen lyst så på vårt drömspel
Nog är den besynnerlig natten herr August
i Strindbergs kvarter
och en månad går fortare
nu än ett hjärtslag

Efter att Malmsten varit tvungen att lämna sitt hus i Finistère flyttade hon till en lägenhet i en stad vid den franska Atlantkusten. När boken tar sin början har hon bott i staden i tre år, vantrivs å det grövsta och vill återvända hem till Sverige. Småningom blir lägenheten äntligen såld och Malmsten flyttar in i en andrahandslägenhet i Stockholm, en mellanstation tills hon får fatt i en egen lägenhet i den stadsdel hon önskar, den där hennes familj och flera av vännerna bor.

Uppbrottet från Frankrike präglas av uppgivenhet, inte ens Atlantens tunga dyningar når längre fram. Det stora uppbrottet ligger ändå bakom henne, det avgörande, det från huset i Finistère, och det är sista kvällen i Finistère hon tänker på under sin sista kväll i staden där hon inte trivs.
Storm och mörker, en gnisslande grind som fick stå och slå.
Så var det när jag lämnade Finistère, sedan kom jag till staden som jag nu är på väg ifrån. Jag är på väg igen, det är inte ödet, det är jag och ingen att skylla på.
Malmsten kommer alltså till Stockholm och inledningsvis blir det en del slentrianmässigt gnäll på det svenska samhället - att Malmsten på något sätt alltid hamnar fel i sina kontakter med vården, försäkringskassan och postväsendet har hon dragit fram förut - men det är en petitess i sammanhanget, för mig som läsare, säkert inte för Malmsten, och på det stora hela trivs jag bra i Malmstens sällskap, med familjen Tejp, romanen om Edvard som trilskas med att bli skriven, allt vardagskrångel och alla vardagsunder som Malmsten försöker hantera med ett franskt faire avec.

På dagarna skriver hon, på kvällarna läser hon, Thomas Bernhard, Luis Buñuel och Werner Aspenström - medan Joyce Carol Oats dagböcker åker i väggen - och när inte läsandet räcker tar hon till "amerikanska polisserier med våldsbenägna psykopater". Men det är skrivandet som är livsluften och det är på allvar, antingen det handlar om dikter, noveller, romaner eller blogginlägg: skall det skrivas skall det göras med kärlek, kunskap och eftertanke, så "att det blir litteratur och inte något som bara står där".

Enligt vad Malmsten skriver på sin blogg är hon i full färd med en bok om just att skriva, Bodil Malmsten om konsten att skriva: Så gör jag!, som är planerad att komma ut i höst, liksom ännu en loggbok.
Det ser jag fram emot.

Inga kommentarer: