onsdag 2 maj 2012

Sema Kaygusuz, Böner som faller till marken

Böner som faller till marken är den turkiska författarinnan Sema Kaygusuz debutroman. Vin och guld heter den om man direktöversätter originaltiteln och det är också namnet på romanens två delar.

Sema Kaygusuz
I Vin får vi möta den unga kvinnan Leylan som bor tillsammans med sin alkoholiserade far på en ö i Egeiska havet. Hon arbetar som bibliotekarie på stadens bibliotek, ett bibliotek som ingen besöker, och inte heller Leylan själv är intresserad av att läsa böckerna. Hon har en pojkvän som hon träffar slentrianmässigt och hennes liv är ganska intetsägande: allt går sin gilla, sövande gång. Men så kommer ett rykte i svang på ön, ett rykte om att Leylan försöker ta livet av sin far. Det är både besynnerligt och otäckt att få ett sådant rykte om sig, men också på något sätt befriande - om det är vad folk tror och tänker om henne kan hon ju liksom lika gärna hitta på lite vad hon vill.

För att försöka råda bot på faderns allt mer nedbrytande alkoholism börjar hon göra eget vin till honom, att drickas i enlighet med Galenos vinkur. (Galeno var en framstående läkare och filosof av grekiskt ursprung som levde och verkade i nuvarande Turkiet under det andra århundradet efter Kristus.) Och när den hårda Lodosstormen drar över ön i november börjar hon samla in de kvarglömda böcker som turisterna lämnat efter sig, böcker som ofta är både fläckiga och ofullständiga. I detta sitt eget Lodosbibliotek börjar hon för första gången i sitt liv att läsa på allvar och hon dras snabbt in i berättelsernas och myternas värld.

Sett ur det sagoperspektiv som nu öppnas för henne blir både hennes eget och faderns liv med ens intressanta och för att bota fadern räcker det inte med en vinkur: genom sagorna skall den uråldriga sorg som tynger honom frigöras.
"Lyssna", säger jag till min far, "lyssna! Det här är ett motgift, en berättelse som stillar dina kval. Jag lovar dig en förunderlig rysning som renar din ande. Bekymra dig inte... Då enheten är uppnådd är det över. När du dör blir du kanske svept i smärtans skum. Då ska en enda grav grävas. Du ska begravas på ett enda ställe."
I bokens andra del, Guld, berättar Leylan så en egen version av de urgamla myterna som är förknippade med ön och dess folk, en version i vilken hennes egen familj spelar en viktig roll.

En man slavar med att vaska fram guld ur en gyttjig flod och sväljer då och då ned ett stycke för egen räkning. Metallen river sönder honom invärtes på sin väg genom kroppen och till slut får han betala för guldet med sitt liv. Modern tar då med sig den enögde sonen och hästen ut på en lång vandring och alla deras umbäranden blir som en sammanfattande saga om varje upptänkligt mytiskt lidande. Det är skitigt och sårigt och stundtals blir det lite väl mycket av allt, som om varje upptänkligt lidande som kan drabba resenärerna måste tas med och redogöras för ned i varje solkig detalj.

Böner som faller till marken går från en, högst egenartad, vardagsrealism över till att bli en böljande och krängande myt, framförd på ett härligt sirligt språk. Upplägget är ofta förvirrande, ibland så det blir irriterande, men på slutet fångar Kaygusuz elegant upp trådarna och knyter med säker hand ihop denna saga om livets smärtsamma strävanden.

4 kommentarer:

Ingrid sa...

Den boken vill jag läsa! Tack för din fina recension. Jag har skrivit upp både författare och titel.

Petra Rhodin sa...

Ser fram emot att höra vad du tycker om den Ingrid! Det är en speciell roman.

Gabrielle Björnstrand sa...

Intressant text så här på nattkröken. Man känner sympati, och du visar så omedelbart hennes originalitet. For better or worse.

Petra Rhodin sa...

Tack Gabrielle!