söndag 17 juni 2012

Michela Murgia, Själamakerskan

Fillus de anima. Själabarn.
Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ.


Maria är sex år när hon kommer till sömmerskan Bonaria och hon finner sig väl tillrätta hos den gamla kvinnan. Hon går i skolan, besöker ibland sin ursprungliga familj och hjälper Bonaria med sömnaden. En natt när Maria vaknar är Bonaria inte hemma. Dagen därpå gör de ett besök i ett hus där en gammal man just har dött. Maria får en vag känsla av att det finns ett samband mellan Bonarias nattliga bortavaro och den gamles död, men det kommer att dröja många år ännu innan Maria får veta det som alla andra i den lilla staden redan vet: att Bonaria inte bara är sömmerska, hon är också accabadora, en som avslutar. Vetskapen om vad Bonaria gjort under de nätter hon givit sig iväg från hemmet sätter hela Marias värld i gungning.

På Sardinien förekom seden med dödshjälp ända in på 1960-talet och Murgia skriver om denna svåra fråga på ett sakligt och distanserat, ja närmast kyligt sätt. Vilket fungerar mycket väl. En accabadora var en del av ett samhälle präglat av fattigdom och stark katolicism, ett krasst samhälle där olyckan och döden aldrig var långt borta.

Men vem har egentligen rätt att bestämma när det är dags för en annan människa att dö?

Inga kommentarer: