måndag 16 juli 2012

Mare Kandre, Xavier


Xavier framlever sitt tröstlösa liv i staden vid den skitiga floden, staden med sina glänsande guldöverdragna lökkupoler och sitt museum med en vaxdocka föreställande den groteska kejsaren, två meter lång, med oproportionerligt litet huvud, små händer och små fötter. Kejsaren som var besatt av mänskliga missfoster och märkvärdigheter, som skickade ut folk i riket för att samla in alla egendomligheter de kunde komma över: fann de en hand med tio fingrar högs den helt sonika av bärarens arm, dränktes i formalin och lades till kejsarens makabra samling.

En höstdag får Xavier se en kvinna komma ut ur en slakteributik. Hennes uppenbarelse griper omedelbart tag i honom och han följer efter henne där hon ilar gatan fram med det blodiga köttpaketet under armen, följer henne tills hon försvinner in genom porten till ett stort hyreshus. Xavier kan inte släppa kvinnan ur tankarna, något hos henne har slagit an djupt inne i honom och hans besatthet av henne är omedelbar och tvingande. Han skriver ett kärleksbrev och ger sig av till det stora hyreshuset för att överlämna det.

Väl framme tar han hissen upp till översta våningen och börjar på måfå söka efter henne. Han prövar sig fram, lägenhet för lägenhet, och sugs in i det ena mänskliga dramat efter det andra: han träffar en ung man redo att ta livet av sig, en hora som väntar på kunder, en försmådd make som försöker finna en väg till ett liv med självrespekt, en kvinna som föder fram ett barn, en mor som vakar över sin döda dotter. Det är bokstavligen talat på liv och död, bubblande av kärlek och hat, svek och lidelser.

Med en otäck självklarhet glider Xavier in i de livsöden han slumpmässigt stöter på, blir ofrånkomligt en del av dessa, och på något märkligt vis tycks de han möter påminna om antingen honom själv eller kvinnan han söker. Sökandet gör honom också allt mer utmattad och förvirrad, tycks föra honom allt längre från någon form av insikt eller närmande till sig själv, vem han är och vilket ärende han egentligen är ut i.

Under en skymning, en natt och en gryning söker han sig genom huset, ömsom hoppfull, ömsom misströstande. Men så, i den tidiga morgonen, nere på husets botten, i tvättstugan, stöter han på henne, en enkel tvätterska i färd med att vika trosor och linnen till ljudet av transistorradions smäktande kärleksballader och tvättmaskinernas rytmiska dunkande. Så får han äntligen lämna över sitt vid det laget lortiga och blodfläckade brev.

Xavier kom ut 2002 och blev Mare Kandres sista roman. Tre år senare dog hon, 43 år ung.

Inga kommentarer: