lördag 28 juli 2012

Nicole Krauss, The History of Love

Leo Gursky växer upp i en småstad i Polen och från tioårsåldern kommer hans tillvaro att kretsa kring den jämnåriga flickan Alma och hans kärlek till henne. Leo har författardrömmar och visar allt han skriver för Alma, den enda vars åsikt han är intresserad av. När de är i tjugoårsåldern far Alma till Amerika och kvar bli Leo. Han skriver The History of Love, med " a swollen heart and a head to match" och bifogar delar av manuskriptet i sina brev till Alma. Det är sent trettiotal och situationen för polens judar går snart från dålig till fruktansvärd. Leo anförtror sitt manuskript åt en vän som fått möjlighet att lämna Europa för Sydamerika och det försvinner för honom i tidens kaos. Leo lyckas så småningom undkomma nazisterna och far till Amerika där han lever ett tillbakadraget liv som låssmed i New York.

Några år senare hittar en ung man ett exemplar av The History of Love i ett antikvariat i Buenos Aires. Manuskriptet har blivit översatt från jiddisch till spanska och uppges vara författat av en Zvi Litvinoff. Mannen blir helt betagen av boken. Han läser ofta högt ur den för sin älskade och de ger sin dotter namnet Alma efter bokens huvudperson. Fadern dör när Alma bara är sju år och i sin sorg går modern helt upp i sitt arbete som översättare.

Leo Gursky är nu en gammal man som försöker hålla sig vid liv och få lite uppmärksamhet av vem det än månde vara. Fortfarande kretsar hans tankar ständigt kring Alma, kvinnan han inte kan sluta älska.

Flickan Alma är fjorton år. Hon försöker hålla minnet av fadern vid liv genom att berätta om allt fantastiskt han gjorde för sin lillebror Bird, samtidigt som hon försöker hitta ett sätt att väcka sin mor ur den förlamande sorgen efter fadern. En dag får modern en förfrågan om att översätta The History of Love till engelska och Alma kommer på att hon kanske kan hitta en ingång till att göra sin mor lycklig igen om hon kan lista ut varför fadern tyckte så mycket om boken.

Leo och Almas röster slingrar sig runt varandra, ibland uppblandade med Birds och en allvetande berättares i avsnitten av Zvi Litvinoff. Upplägget är tekniskt komplext, men det är så skickligt utfört att det inte är någonting man tänker på medan man läser. The History of Love är enkelt och vackert berättad, sympatisk och finstämd som ett mästerligt komponerat musikstycke.

Utdragen ur manuskriptet till Leos The History of Love är dock knappast läsvärda, överspänt dravel faktiskt, men det kan man leva med när allt det andra är så bra.

Judeförföljelserna i trettio- och fyrtiotalets Europa ligger som en dov klangbotten under texten. De som inte dödades skingrades över världen och sorgen över de brutna banden till älskade släktingar och vänner släpper aldrig sitt tag. The History of Love är en roman om (bland annat) kärlek och sorg, språk och identitet, om att skriva och läsa. Men även om feghet och svek, där vissa inte drar sig för att stjäla en utsatt väns ord för egen vinning.

The History of Love är en roman värd att att läsa många gånger, men nu står Krauss tredje roman på tur: Great House.

2 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Jag läste den för några år sen. Tyckte om. Men samtidigt har hon den där lite alltför avspända skickligheten som ligger snubblande nära ytlighet; men ändå inte riktigt är det. Bara så fint komponerat som du säger; att "verkligheten", eller historien, tycks en smula överkomponerad. Starka känslor till trots.

Jag hade stor glädje av hennes mans: Allt är Upplyst. Den var smått genial. Men även han - Jonathan Safron Foer - har väl senare fått en del kritik för sin geschwindhet - som jag minns det.

Petra Rhodin sa...

Kärlekens historia är ganska tekniskt skriven med de olika berättarrösterna, tidsplanen och intrigtrådarna, men Krauss hanterar det bra: det skymmer inte texten. Jag fångades av såväl Leo som Alma, och Bird. Det var deras öden som grep mig, liksom energin i texten. Kompositionen tänkte jag knappt på förrän jag skulle skriva om boken.

Vad gäller Man utan minne så var det annat. Kompositionen är mycket enklare men den välpolerade ytan blänkte för mycket: det blev för ängsligt och ytligt: skickligt men tråkigt.

Har inte läst något av maken, men Allt är upplyst kan nog vara något.