måndag 23 juli 2012

Nicole Krauss, Man Walks into a Room

Jag har länge varit nyfiken på Nicole Krauss författarskap och då det var dags att läsa något på engelska igen slog jag till och införskaffade hennes tre romaner. Pocket-utgåvor i sann amerikansk anda där översvallande lovord från litteraturkändisar eller saxade ur recensioner pryder både omslag och försättsblad:
A provocative first novel ... beautifully written, intellectually engaging ... Krauss has a remarkable feel for what is ultimately unfathomable. (Chicago Tribune)
An evocative, finely written first novel that is a true work of fiction. (A.M. Homes)
Etcetera Etcetera Etcetera
Det är nästan så man blir misstänksam av denna massiva hyllningskör, men det är väl bara att muttra något om kulturskillnader, rycka på axlarna och läsa.


Samson Green hittas irrande i Mojaveöknen i Nevada. Han vet inte vem han är eller vad han har där att göra. På sjukhuset hittar de en tumör i hans hjärna, en tumör som visar sig vara godartad och möjlig att avlägsna. Men tumören har berövat honom alla hans episodiska minnen från de senaste 24 åren av hans liv: allt som hänt efter det han var tolv år gammal är borta. Hans intellektuella förmågor är dock intakta och han har inga problem att lagra nya minnen. Ett ovanligt öde, dock fullt möjligt, vilket Krauss är noga med att bankar in: detta skulle faktiskt kunna hända!

Ja, ja, det är ju en roman, kör på bara.

Samson var gift och arbetade som universitetslärare i engelska när han drabbades av minnesförlusten. Ganska snart står det klart att han måste ge upp sitt arbete - all hans kunskap kring ämnet har ju försvunnit - liksom äktenskapet - han känner ju inte sin fru. Vilsen men ganska förnöjd med tillvaron flyttar han till en andrahandslya i väntan på vad livet nu har i beredskap åt honom.

En karismatisk men skrupelfri hjärnforskare vid namn Ray visar det sig.

Ray experimenterar med minnesöverföring och ser i Samson ett objekt med en härligt stor minneslucka att fylla, den ideala mottagaren för andras minnen. Samson låter sig villigt förföras av Rays visioner och följer med ut till den topphemliga forskningsanläggningen i öknen. Riktigt vad Samson hoppas få ut av experimenten är oklart, men att han får något han inte önskar kan man väl säga utan att avslöja för mycket.

Inför alla de år han inte kan minnas är Samson likgiltig: av det han får berättat för sig tycks det ha varit ett bra liv han levde innan tumören intog hans hjärna, men han bryr sig inte om det. Han glider runt, tar foton han aldrig framkallar, träffar lite nya människor, tänker på sin barndom, det är ju bara den han minns. Romanen puttrar på, välskriven och välpolerad, men den griper aldrig riktigt tag i mig och stundtals är Man Walks into a Room faktiskt ganska långtråkig.

Nå väl, avskräckt blev jag inte ändå och på tur står The History of Love. Den har jag stora förhoppningar på.

Man Walks into a Room finns översatt till svenska av Ulla Danielsson med titeln Man utan minne.

Inga kommentarer: