torsdag 16 augusti 2012

Kjell Hjern, Måspredikan

Tillit

Drevos de samman av nöd
- icke tarvas en klagan.

Den dag alla
vägar vidöppna låg
bröto de upp,
valde de väg att vandra;
följdes de åt.

Och båda voro glada
för att den andre
så väl visste
vart vägen förde.


Kjell Hjern (1916-1984) debuterade som skönlitterär författare med diktsamlingen Måspredikan 1949. Samlingen är indelad i tre delar där de två första består av dikter av mer traditionellt snitt och den tredje av korta prosabetraktelser. Hjern har hämtat mycket inspiration i den bohuslänska skärgården och skriver gärna om hav och klippor, fåglar och tång, skärgårdsbor och badgäster. Men här finns också dikter och betraktelser om kärlek, vänskap och vardag, med härliga titlar som Bokvänner emellan, Lugn i osällskapliga sinnen och Stabilitetens pris.

När det gäller poesi uppskattar jag tunna häften som tål att läsas många gånger, och det stämmer bra in på Måspredikan. Det korta formatet inbjuder till att läsa om och om igen, och dikterna och betraktelserna blir bara bättre för varje genomläsning. Det finns något finurligt i Hjerns dikter som man upptäcker efter hand, liksom en fin avvägning mellan allvar och skämt. Hjerns humor är av det lågmälda slaget, som ett snett leende åt livets tokigheter.

Hjern skrev både poesi och prosa, men är nog mest känd för sina böcker om Göteborg, liksom böckerna om konst och teater med anknytning till staden. Hjern skrev också såväl litteratur-, som konst- och teaterkritik i olika göteborgstidningar och var redaktör för konsttidskriften Paletten under några år på 1940-talet.

Inga kommentarer: