söndag 12 augusti 2012

Nicole Krauss, Great House

Nicole Krauss tredje roman Great House är som en slags fortsättning eller förlängning av hennes föregående roman The History of Love (som jag skrev om här), med sitt slingrande upplägg, sina olika berättarröster och tidslager, sina tankar om kärlek och förlust, rotlöshet, skrivande och försöken att förstå dem som står en närmast. I The History of Love var det en bok som utgjorde beröringspunkten mellan de olika personerna, i Great House är det ett skrivbord.

En judisk familj i Budapest flyr undan nazisternas förföljelser och deras våning länsas på allt bohag av värde. Bland annat ett enormt skrivbord med tjugo lådor i olika storlekar. Under de kommande årtiondena vandrar skrivbordet mellan olika personer och kommer att betyda mycket för dem som lever i dess närhet, liksom för dem som söker det, antingen de finns i London, New York eller Jerusalem.

The History of Love tyckte jag mycket om att läsa och Great House ännu mer, med dess vindlande och tankeväckande innehåll och fina språk. Ändock: det finns något för välpolerat och tillrättalagt med Krauss prosa för att hennes romaner riktigt skall gripa tag i mig. Det är som om hon redan tänkt på allt, som att varje sten redan är vänd på, varje tanke och känsla redan framdragen i ljuset. Det är svårt att riktigt känna med hennes romankaraktärer när de redan känner så mycket och välformulerat själva. Att läsa Krauss är en njutning för förnuftet, men inte riktigt för känslan.

Great House finns översatt till svenska av Ulla Danielsson med titeln Det stora huset.

3 kommentarer:

Lotta sa...

Instämmer till fullo!
Jag började läsa och det var så bra, så perfekt, så alldeles utomordentlig briljant och lysande att jag tröttnade. Boken grep aldrig tag i mig.

mimmimarie sa...

Dessvärre håller jag med dig. Vill tycka om Krauss mera men kan inte.

Petra Rhodin sa...

Det är knepigt, för jag har haft glädje av att läsa hennes böcker, kanske inte så mycket Man utan minne, men definitivt Kärlekens historia och Det stora huset. Det är bra, men ändå fattas något: det går lätt och smidigt att läsa, så lätt att man glider över texten utan att den liksom hakar i en.