onsdag 26 september 2012

Sen kom jag att tänka på van Gogh igen

är titeln på en dikt, eller kanske snarare essä, som finns med i Werner Aspenströms diktsamling Tidigt en morgon sent på jorden från 1980. Ett litet smakprov:
Jag tänker på virvelbaggens tudelade öga,
vars undre halva spanar ner i vattnet
medan övre halvan bevakar det som sker i luften
för säkerhets skull.
Och sen kommer jag att tänka på van Gogh igen,
där han står med paletten framför spegeln
och studerar en underlig varelse med kisande blick.
Jag tänker på ordens dunkla sammanhang.
Stigma.
Betyder ögonfläck hos dem som börjat se, som åtrår ljus.
Stigma.
Betyder öppet sår hos dem som sett tillräckligt
och vet att liv är mer än gräsgrönt.
Vincent van Gogh, Självporträtt, 1888
Jag läser och förundras över Aspenströms förmåga att sätta ord på livets märkvärdigheter, liksom i all enkelhet. Vill bara läsa mer och har lånat hem allt de hade av honom på biblioteket.

2 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag är också så väldigt förtjust i Aspenströms poesi. Han har ett sätt att skildra världen på som inte liknar någon annans.

Petra Rhodin sa...

Än har jag mest läst Aspenström fragmentariskt, dikter som dykt upp lite här och var och alltid gjort mig intresserad av att läsa mer, så nu var det dags att göra slag i saken. Och att han har ett eget sätt att skildra världen håller jag med om, i alla fall utifrån det jag läst hittills.