![]() |
Notre Dame de la garde, Marseille. |
Man går emellan dessa ropande stenar och detta varma, urblekta, vissna, dammiga virrvarr och känner hur hjärtan liksom ännu klappa överallt, hur orolig och mild luften är av all denna mänskliga sorg och längtan, förtvivlan och ovisshet. Men den djupaste tonen, omslutande oron som med stilla, hägnande vingar är dock en stor förtröstan.Elgström talar i texten om "vi icke-katoliker" men hon kom senare att konverterade till katolicismen. Och med tanke på den innerlighet med vilken hon skriver om sitt besök i Notre Dame de la garde är det inte alls förvånande.
![]() |
Forums pelare i Timgad |
Från Marseille tog paret båt över Medelhavet till Algeriet där de besökte den gamla romerska staden Timgad. Staden övergavs på 600-talet på grund av ökenspridning och låg gömd under sanddynorna ända till 1881 då ruinerna av den grävdes fram ur sanden. Sedan 1982 finns Timgad med på Unescos världsarvslista. Men Elgström var som sagt där redan 1920 och staden var då fortfarande ett nytt och mycket exotiskt resemål. Den döda staden, en gång så full av liv och vars rikedomar ännu lyste genom resterna, ledde in Elgström på tankar kring maktens och välmåendets förgänglighet, liksom vår oförmåga att föreställa oss att det som nu är ledande inte alltid kommer att vara det. Speciellt tydligt blir det när hon står mitt i Timgads ruiner och talar med en äldre engelsman, "en av det stora brittiska imperiets söner och tjänare":
Det var ödlornas prasslande i det höga, styva gräset mellan stenarna vi hörde. De sola sig på teaterns marmortrappor, små tysta, filosofiska gröna kräk - alla världsherraväldens sista arvtagare.Än är det liv och rörelse på Piccadilly, men att det brittiska imperiet skulle krackelera så fort som det gjorde kunde nog ingen av dem ana den där dagen i Timgad.
- Se! säger jag. Tänk er när ödlorna värma sig i solen på det tomma och dödstysta Piccadilly!
Han skrattar. Han kan icke föreställa sig något sådant. Hans nu är när allt kommer omkring som de flestas - evigt.
![]() |
Sanddynorna från Djebel Aurès |
Från Kairo for paret Elgström-Collijn vidare till Sicilien, men mer om det en annan dag.
Fotona ovan är skannade ur boken. Sanddynorna har Elgström själv fotograferat, de två andra bilderna framgår inte vem som tagit.
3 kommentarer:
Så fint att få läsa om Elgströms resor via dig! För många år sedan skrev jag en c-uppsats om en trilogi av henne, som handlade om Elsa. Skriven i lite samma anda som Cora Sandels Alberte-böcker. Minns inte så mycket av dem annars..
Ser fram emot fler "reserapporter"!
Underbart att ta del av dessa resor! Jag kommer att vilja läsa något av Elgström. Precis som Hermia ser jag fram emot fortsatta färder med dig som ciceron i Elgströms värld.
Roligt att ni vill följa med på resan med Elgström!
Jag har beställt böckerna om Elsa via biblioteket. Ser fram emot att läsa dem. När de kommer. Tyvärr har vårt lokala bibliotek inte en enda bok av Elgström i sina samlingar...
Skicka en kommentar