måndag 29 oktober 2012

Höstens dagar

Idag har det då sjutton regnat och blåst konstant. Ridbanan är en sjö och vid grindarna till hagarna är det lervälling. Både hästar och människor slirar runt, hukar mot regnet och drömmer om söderns varma och väldoftande apelsinlundar. Pilfinkarna som badar i vattenpölarna verkar dock trivas gott. Och nog brukar jag också tycka om hösten, men ibland är det ändå bättre att läsa om den än att uppleva den:

Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla...

Edith Södergran, ur Dikter från 1916.

2 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Ja du, en ruggig dag, hala löv på trottoaren, mörkt halv fyra, pinkregn och blåst. Som gjort för en god bok kan man säga - eller vad skulle Mumin säga: En brasa och stekta äpplen?

Petra Rhodin sa...

Boken, brasan och de stekta äpplena, ja, det är väl där man får söka tröst. Sitter här med Mare Kandres Aliide, Aliide så det finns väl egentligen ingen anledning att klaga över rusket :).