lördag 17 november 2012

Anna Lenah Elgström, Elsa och kärleken

I den andra delen av Anna Lenah Elgströms Elsa-trilogi, Elsa och kärleken, får vi följa Elsa från det att hon som sextonåring flyttar med sin mor och styvfar Juncker till Måheda, till dess hon som artonåring konfirmeras och tar steget ut i vuxenvärlden.

Disponent Juncker har gått från blodsugare till styvfar i Elsas liv. Familjen har flyttat till Måheda, ett litet småländskt samhälle för vilket Juncker har stora planer: ur de mörka skogarna skall guld vinnas i form av virke och pappersmassa. Första halvan av boken är till stora delar ägnad åt samhället Måheda och beskriver ingående den lilla orten som på kort tid gått från landsortshåla till industristad

Småningom hamnar dock Elsa i blickfånget. Nu en sökande tonåring, rotlös, impulsiv och ofta känslomässigt instabil. Den första tiden i Måheda är ändå en tid av lugn för Elsa. I och med styvfadern Junckers inträde i familjen blir det en helt annan stadga i Elsas liv. Modern hyser fortfarande inga varmare känslor för sin dotter men styvfadern håller av henne och hans strävsamma energi, fast förankrad i det praktiska arbetet med skogsindustrin och dess möjligheter, är något nytt för Elsa och ofta en lisa för hennes överspända känsloliv.

Elsa läser romaner, svärmar för styvfaderns skotske kompanjon och smider framtidsplaner tillsammans med väninnan Kaja. Båda flickorna när konstnärsdrömmar - Elsa inom måleriet och Kaja inom musiken - men de blir ideligen påminda om att det är pojkarna det satsas på. Elsas bror Olle får gå på målarskola i Stockholm och Kajas bror Gustav uppmuntras av omgivningen i sitt pianospelande, trots att det är tydligt att det är Kaja som är den mest musikaliska av syskonen.

Elsas lugna och stabila tillvaro ställs dock på ända hennes pappa plötsligt dyker upp i Måheda för att besöka dottern Ann-Maries grav. Åren i Amerika har tärt hårt på Svenning Holm. Han har sökt sin tillflykt till religionen och försörjer sig på ett underhåll från sin forne chef Juncker. Elsas hjärta svämmar över av medlidande när hon får se sin nedbrutne far och bestämmer sig impulsivt för att följa med fadern till hans "hem" på ett pensionat i Uddebo för att där i självuppoffrande anda ägna sig åt att ta hand om honom.

Livet i Uddebo blir dock inte som Elsa tänkt sig. Att tålmodigt anpassa sig efter en far som hon, trots sina ansträngningar att inte låtsas om det, ändå måste anse för en ynkrygg tär hårt på henne. Hela hennes väsen skriker åt henne att vad hon håller på med är dumheter, men snärjd i det nät av höga ideal som hon bundit åt sig själv sitter hon fast. Hjälp kommer dock så småningom från både väntat och oväntat håll.

Elsa och kärleken levde kanske inte riktigt upp till förväntningarna efter Den kloka Elsa (som jag skrev om här). Det är väl mycket redogörande för de allmänna förhållandena i samhället och de allmänna typer som befolkar detta samhälle. Elsa tappas liksom bort. Men när hon väl får träda in i handlingen så tar det sig ändå och jag ser fram emot att se hur det går för henne när hon nu skall försöka stå på egna ben i Elsa i männens värld.

3 kommentarer:

mimmimarie sa...

Det finns ett småländskt Moheda. Kan det vara en tillfällighet?

Ingrid sa...

Jag ska hämta "Elsa och kärleken" i morgon- fjärrlånad från Malmö. Jag ser fram emot läsningen- (och jag ska försöka ha tålamod med den första delen av berättelsen (den som beskriver samhället).

Petra Rhodin sa...

Mimmimarie, det kan mycket väl vara samma ort. Stavningen av ortsnamn ändras ju över tiden, exempelvis skriver Elgström Hälsningborg.

Ingrid, ser fram emot att läsa dina tanker om Elsa och kärleken.