tisdag 27 november 2012

Med all rätt

Med all rätt befarar jag nu att tillståndet i världen och vår egen outsinliga hunger efter pengar, makt och allsköns döda ting för evigt skall beröva oss just poesin.
    Och om dikten försvinner helt från jordens yta,
    var skall då poeterna stå?
    Och om poeterna berövas sin rätt att med ord förvränga världen till att åter bli begriplig och sann,
    vilka skall då skilja smärtan från lögnen och med ord, i bilder, återbörda det till oss?
    Och om detta sker,
    vilkas sinnen skall då tjäna som droppar åt de speglingar av liv och död som ingenting annat är smått nog att rymma?
    Och om dikten slocknar helt, som om vi aldrig funnits till, inte anses lönande nog, bara räknas i antal sålda exemplar,
    hur lång tid kommer det då att ta innan människan själv går samma öde till mötes och
    var skall vi då kunna se oss själva i djurisk skala, hitta de andra, som är vi, nu, och de döda?
    Och om vi inte ser oss själva någonstans för att skåpet står tomt och huset är öde och boken, den goda, sållats bort,
    var skall vi då bevara bilderna som minnet inte ville ha?
    Och om detta förnekas oss,
    med vilka mått skall då det okända mätas?
    Och om världen blir torftig, mörk, än mer dyster, för att dikten förlorat, slocknat, sinat och släckts,
    så som djuren nu dör,
    så som jorden nu börjar försvinna,
    hur skall vi då hantera vår skräck?
    Och om vår skräck blir för stor, växer, blir oss övermäktig, inte liknas vid någonting alls, inte går att uthärda längre och vi därför tar vår tillflykt till än mer pengar, makt och långt fler och dödare ting,
    var, när, hur och med vilken rätt
    skall vi då ge liv åt våra barn?

Mare Kandre, ur Deliria, 1992

2 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Jag blir rörd. Nu hejdar du min Kandre-noja. Det här är så allvarsamt och saknar alla geni-maner: Det är bara en röst som talar om det sista och det värsta.

Och den går rätt in i det vi ser nu.

Tack.

Petra Rhodin sa...

De tjugo år som gått sedan den skrevs har bara gjort den än mer aktuell. Och det gäller för övrigt hela Deliria om vilken jag skall försöka samla mig till att skriva något. Men det är inte lätt; det är så starkt och eget att jag bara vill säga läs!