söndag 9 december 2012

Apelsiner och valthornssnäckor

Vecka efter vecka gick jag tillbaka dit bara för att titta.
    Och sedan en vecka var hon inte där längre.
    Det fanns inget jag kunde göra mer än att stirra och stirra på valthornssnäckorna.
    Valthornssnäckor är egendomliga och betryggande.
    De har inget begrepp om samhällsliv och fortplantar sig mycket diskret.
    Men de har en stark känsla av personlig värdighet.
    Till och med när den ligger framstupa med ansiktet i ättika är det något ädelt över en valthornssnäcka.
    Och det kan man sannerligen inte säga om vem som helst.

Har just läst Jeanette Wintersons fina Det finns annan frukt än apelsiner. Sist av alla förmodar jag, så jag nöjer mig med att konstatera att den levde upp till förväntningarna och att jag önskar att bibliotekskön till Varför vara lycklig när du kan vara normal? kunde gå lite fortare.

2 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Sådana där doftande apelsiner brukar jag också göra. Det blir väl typ en fjärdedel av julen i år. Resten är mini. Glögg? Tja. Hellre Whisky. Gran? Finns ute. Koraler? Ja tack. Och så önskar jag mig att få se Saturnus i något teleskop innan den avlägsnar sig igen. Strålande stjärna!

God advent!

Petra Rhodin sa...

God advent Gabrielle!

Apelsiner med nejlikor doftar fint, gärna tillsammans med hyacinter. Tveksamt med glöggen, hellre lite varmt rödvin. Gran skall vi ha, några dagar i alla fall, tills den börjar barra... Och nog glimmar stjärnorna vackert på den klara vinterhimlen!