måndag 3 december 2012

Elsa Holm och Ellen Key

Har just börjat läsa Ronny Ambjörnssons bok om Ellen Key och det bådar gott.

I Anna Lenah Elgströms bok Elsa i männens värld (som jag skrev om här) låter hon sin hjältinna Elsa Holm möta Ellen Key. Ett möte som blev föga lyckat. Elsa kom oförberedd: hon hade inte läst en rad av Key, men hört desto mer om "den gamla geniala nuckan" (sic!)

Enligt Elgström underströk Key att grunden för kvinnornas ofrihet var den sexuella ofriheten; "först då kvinnorna blevo fria som könsvarelser, fria och självständiga mödrar, kunde de verkligt bli fria också som människor."

Detta betonande av kvinnans moderlighet som hennes väsens främsta kraft framstod, enligt Elgström, för många av tidens unga kvinnor som en snara för deras mänskliga oberoende.

Elsa var mycket nervös inför mötet med Key och
skulle antagligen smitit ut för trapporna igen - så omöjligt tedde det sig plötsligt för henne, där hon stod i tamburen och skalv i knävecken, att ensam stiga in över tröskeln och gå mot alla de där främmande varelserna - om icke slutligen den vackra unga värdinnan kommit och hämtat henne samt vid  handen fört henne fram till en liten rultig gråklädd dam med vackert, vitt hår och lång näsa, vilken höll hov i det utbyggda ateljéfönstret.
    Elsa såg eldröd och förvirrad ett par vänliga grå ögon plira upp mot sig, innan en småländsk röst med rullande rrr tilltalade henne med ord - vilka nära nog kommo henne att önska att golvet ville öppna sig och sluka henne! Närsynt stirrande henne i ansiktet lade Ellen Key med en profetissegest sin hand på hennes panna: Unga kvinna, rullade rösten, förgät icke din bestämmelse, som är att bli en god moder - unga kvinna, som snart bör bli mor!
   Huvudbry tumlade Elsa ur kretsen, där nästa nykomling intog platsen vid madonnans fötter; hon lyssnade nästan blundande av obehag efter de kvävda skratt, vilka väl måste möta henne. Men alla sågo endast högtidligt uppbyggda ut, då de närmade sig henne, lyckönskande henne, som till en stor ära - tills det allmänna uttåget till matsalen gav henne fri. Hon fann sig mellan Magueli och flickan Hummelhjelm, vilka naturligtvis skrattade åt henne men också kunde begripa hur vanvettigt ett sådant tilltal måste synas henne, - En förolämpning, fnös hon, en smaklös förolämpning - skulle hon sagt till en ung man att han snart borde bli far!"
Inte så snällt porträtterat, men så var Key också stridbar och väckte starka känslor i många läger.

Tillagt förtydligande: När jag började läsa Ambjörnssons bok om Key kom jag att tänka på att Elgström nämnt henne i en av sina Elsa-böcker, i övrigt har Ambjörnsson ingen "skuld" i ovanstående. Den bild Elgström ger av Key är som sagt inte smickrande och får väl ses som ett uttryck för hur kontroversiell Key och hennes idéer var i samtiden.

2 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Ja, nej, ja. Ellen Key var ju större än så där. Men det passar bättre att göra henne liten, i skuggan av vår tids otroligt standardiserade barnuppfostran.

Finns en annan bok om henne, skriven av en kvinna, vars namn jag glömt. Men jag tror den var bra.
Förutom den här fnysningen är ju det ovan rätt dålig prosa, om jag ska vara ärlig. Den där sortens prosa som sätter alla på plats i ett förutfattat mönster. Jätteboring, om du frågar mig.

Petra Rhodin sa...

Elgström var i och för sig tjugo år yngre än Key men vår tids barnuppfostran hade hon nog inte i åtanke när hon skrev :). Hennes prosa är nog lite bonnig, det får jag hålla med om, men jag hade ändå stort nöje av hennes böcker om Elsa.

Ambjörnsson skriver däremot modernt och rappt och det är ett nöje att läsa. Mer om det när jag kommit lite längre i hans bok om Ellen Key.