torsdag 24 januari 2013

Jeanette Winterson, Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Jeanette Winterson debuterade 1985 med den delvis självbiografiska romanen Det finns annan frukt än apelsiner. En roman som kom att innebära den definitiva brytningen med hennes adoptivmor Mrs Winterson. I Apelsiner flätade Winterson samman erfarenhet och experiment, egna observationer med fantasi. Tjugofem år senare kom så hennes självbiografi Varför vara lycklig när du kan vara normal? vilken delvis är en kommentar till Apelsiner, till alla de frågor hon fått genom åren om vad som egentligen var sant och vad som var påhittat. Detaljerade frågor om kolkällare och radioapparater, glassbilar och evangelietält:
Jag kan inte besvara dessa frågor. Jag kan säga att det finns en person i Apelsiner som kallas Vittnet Elsie och som ser efter lilla Jeanette och fungerar som en mjuk dämpande mur mot Mors ras(er)ande kraft.
   Jag skrev in henne därför att jag inte klarade av att utelämna henne. Jag skrev in henne därför att jag verkligen önskade att det hade varit så. När man är ett ensamt barn söker man sig en låtsasvän.
   Det fanns ingen Elsie. Det fanns ingen som liknade Elsie. Allt var mycket ensammare än så.
I Varför vara lycklig är fantasins dämpande mur riven och fram träder flickan Jeanette i en utsatt så stor att det skär i hjärtat.
Det fanns ändå en livlina i allt det hemska och det var böckerna. Böcker sågs inte med blida ögon av Mrs Winterson men flickan finner sina vägar att läsa i smyg och stadens bibliotek och dess hylla med Engelsk litteratur på prosa A-Z blir hennes räddning. Bokstavligen. När Winterson som sextonåring blir tvungen att lämna adoptivhemmet och försöka skapa sig ett liv på egen hand upptäcker hon också poesin:

Detta är endast ett ögonblick / men vet att ett annat / skall genomborra dig med en plötslig smärtfylld glädje.
Jag hade ingen som kunde hjälpa mig, men T.S. Eliot hjälpte mig.
   Så när folk säger att poesi är lyx, eller ett val, eller något för den bildade medelklassen, eller att den inte borde läsas i skolan eftersom den är irrelevant, eller någon annan av de konstiga och idiotiska saker som sägs om poesin och dess plats i våra liv, misstänker jag att människor som framför dessa åsikter har haft det ganska lätt i livet. Ett svårt liv kräver ett svårt språk - och det är det som poesin ger oss. Det är det som litteraturen ger oss - ett språk som är kraftfullt nog för att säga som det är.
Winterson lämnade adpotivhemmet och skapade sig ett liv med hjälp av litteraturen. Kanske kommer hon att skriva om de åren någon gång men i Varför vara lycklig? blir de en 25 år lång mellanakt tills barndomens trauman återkommer och nästan nockar henne med sin kraft.

Mitt i livet kommer det faktum att hon har en biologisk mor som lämnade bort henne när hon var sex veckor gammal över henne och tanken på denna första mor lämnar henne ingen ro. De obesvarade frågorna gör henne sjuk, nästan galen, och till slut börjar hon söka efter sitt ursprung.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? är en riktigt stark bok om ett barns utsatthet och ett livslångt sökande efter tillhörighet och kärlek. Och Winterson har verkligen funnit det språk som är kraftfullt nog att säga som det är.

Inga kommentarer: