måndag 14 januari 2013

Munkbrogreven

Sommaren 1934 följde inte Ingrid Bergman med sina studiekamrater på Dramatens elevskola på deras teaterresa till Ryssland. Hon hade träffat sin blivande man Petter Lindström och föredrog att stanna i Stockholm för att kunna umgås med honom. Fortfarande hade hon även en flört med den populäre skådespelaren Edvin Adolphson. När Adolphson fick möjlighet att regissera en filmkomedi såg han till att erbjuda Bergman den enda ungdomliga kvinnliga rollen, och sig själv den manliga huvudrollen. Tillsammans med författaren Gösta Stevens såg han också till att Bergmans roll blev betydligt mer framträdande än det ursprungligen var tänkt. Bergman var vid det här laget säker på att det var Lindström hon var intresserad av men tackade glatt ja till rollen som Elsa i Munkbrogreven.

Munkbrogreven bygger på teaterpjäsen Greven av Gamla stan av Siegfried och Arthur Fischer. Bergman spelar flickan Elsa som arbetar på sin mosters ungkarlshotell i Gamla stan. Ett gäng godmodiga och mer eller mindre vinddrivna herrar, ledda av Greven, kommer ofta på besök. Då de ej av samhället är betrodda med motbok är jakten på smuggelsprit en stor del av deras vardag och de har ständigt trubbel med polisen. Allt går sin gilla gång men så en dag börjar den ökände Diamant-Lasse härja i Gamla stan, den välbeställda fiskhandlerskan Amalia Blomkvist annonserar i tidningen efter en karl, den stilige men mystiske Åke tar in på ungkarlshotellet och förvecklingarna tar fart

Ingrid Bergman och Edvin Adolphson i Munkbrogreven, 1935
Munkbrogreven är en lättsam karaktärskomedi som drar åt pilsnerbuskishållet och hade det inte varit för att Ingrid Bergman här gjorde sin debut hade filmen säkert varit bortglömd vid det här laget. Bergman förvaltar dock sin roll som ung och glad husa på hotellet riktigt väl. Och hon fick mersmak. När sommaren var slut anmälde Bergman till teaterchefen Olof Molander att hon inte tänkte fortsätta sina studier på Dramaten. Hon hade redan påbörjat arbetet med en ny film och skrivit kontrakt på en tredje. Molander lär ha blivit rasande över vad han uppfattade som en otrolig fräckhet: att välja filmen före teatern!

Inga kommentarer: