söndag 10 februari 2013

Intermezzo

Jag fotsätter att se filmer med Ingrid Bergman och idag blev det Intermezzo från 1936. Filmen bygger på ett originalmanus av Gösta Stevens och Gustaf Molander, som också stod för regin. I Intermezzo spelar Bergman åter mot Gösta Ekman i vad som kom att bli hans sista film: han dog i januari 1938, endast 47 år gammal.

Gösta Ekman och Ingrid Bergman i Intermezzo.
Den världsberömda violinisten Holger Brandt (Gösta Ekman) kommer hem efter en av sina otaliga internationella turnéer. Hans ackompanjatör sedan många år, Thomas Stenborg (Hugo Björne), har bestämt sig för att sluta med turnerandet och Holger är på jakt efter en ny medarbetare. Stenborgs begåvade elev Anita Hoffman (Ingrid Bergman) är pianolärarinna åt Holgers lilla dotter Marie. På Maries sjuårskalas får Holger och Anita upp ögonen för varandra. Några dagar senare stöter de åter på varandra på stan efter en konsert och det blir inledningen till en romans. Holger bryter med sin hustru och reser på turné med Anita som ackompanjatör. De får några lyckliga månader tillsammans medan de far från land till land och gör succé på konsertscenerna. Men det är Holger som står i fokus på konserterna och det är smärtsamt tydligt för Anita att så länge hon nöjer sig med att ackompanjera kommer hon alltid att stå i skuggan.

Efter turnén tar paret semester i de schweiziska alperna och det blir allt tydligare att Holger saknar sin familj och då framförallt dottern Marie. Anita får besked om att hon fått ett stipendium som ger henne möjlighet att studera i Paris, något hon länge drömt om. Anita slits mellan sin karriär och sin relation till Holger och bestämmer sig till slut, med stöd av Holgers manager, att lämna Holger och ta chansen i Paris. Holger flackar ensam från land till land men kan till slut inte motstå längtan efter familjen och far hem till hustrun som utan omsvep tar honom tillbaka. Det abrupta slutet med den änglalika, förlåtande hustrun var lite snöpligt i en annars stark film, men det får man ta.

Heinz Provost skrev originalmusik till filmen och Ingrid Bergman spelade själv. Jag har tyvärr inte kunnat hitta något klipp på scenen när Holger och Anita spelar tillsammans för första gången i den svenska versionen, så vi får hålla till godo med den amerikanska för att få se Bergman spela:



Intermezzo blev startskottet för Ingrid Bergmans internationella karriär. Filmrättigheterna köptes upp av filmproducenten David Selznick som ville göra en amerikansk version med Bergman. Något som också blev av 1939 med Leslie Howard i rollen som Holger Brandt.

2 kommentarer:

Bengt O. sa...

Så Ingrid Bergman var alltså en skicklig pianist? Däremot tror jag inte att det var Leslie Howard själv som höll fiol och stråke - det var förnämligt filmat men endast i de sista sekunderna fick man-på avstånd- se Howard bearbeta strängarna med egna händer! Tack i vart fall för ett intressant klipp. Vet du vad det var som spelades?

Bengt O.
http://flarnfri.blogspot.se

Petra Rhodin sa...

Ingrid Bergman började spela piano i mycket unga år, uppmuntrad av sin far, och blev med åren riktigt skicklig.

I den svenska filmen syns Ekman med fiolen på ett helt annat sätt än vad Howard gör här. Vet dock inte om Ekman själv spelade, Howard gjorde det i alla fall inte.

Det är verkligen synd att det inte gått att hitta något klipp från den svenska filmen.

Stycket är skrivet speciellt för filmen av Heinz Provost och kallas Rustle of Spring.