söndag 17 mars 2013

Eva-Marie Liffner, Imago

Så lägger sig tystnaden över historien. Det är ofta så, sökandet efter det förflutna är som att ge sig ut med båt över bottenlösa djup och gravar, ligga där och känna båtens slingrande rörelser i marvattnet, osynliga strömfåror, kasta ut nätet eller lodet och innerst inne hysa tillit till att något kommer upp till ytan - något som du fortfarande kan identifiera ...

Esmé städar på historiska institutionen vid Köpenhamns universitet. En dag finner hon dokument rörande ett likfynd i en mosse i gränstrakterna av Danmark och Tyskland. Esmé lånar hem dokumenten och det blir början på en resa tillbaka i tiden där flera människoöden vävs samman.

Slaget vid Dybbøln 1864 mellan danskar och preussare, likfyndet i mossen 1938, då flyktingströmmarna från det av nazisterna styrda Tyskland börjat märkas i Grænsebyen, Esmés egen uppväxt med somrarna i den gistna stugan vid havet: tillsammans blir de utgångspunkten för en historia med många gåtor att nysta upp.

Liffner skriver målande och omsorgsfullt, vilket för det mesta är ett stort nöje att läsa, men ibland blir miljö- och personteckningarna så utförliga att man riskerar att tappa tråden. Berättelsens olika spår slingrar sig fram i texten och de till synes disparata händelserna och människoödena visar sig ändå höra samman på ett sällsamt sätt.

Imago kom ut 2003 och är Liffners andra roman. Därefter har hon kommit med Drömmaren och sorgen och Lacrimosa som jag skrivit om här och här.

Inga kommentarer: