fredag 15 mars 2013

Juninatten

Efter En kvinnas ansikte for Ingrid Bergman i mars 1938 till Tyskland för att spela in en film, Die vier Gesellen (Kvartetten gifter sig). Hon fick en dotter hösten samma år och våren 1939 for hon till Amerika för att spela in en amerikansk version av Intermezzo. Men Ingrid hade kontrakt på ytterligare en svensk film, Juninatten, och den spelades in hösten 1939. För regin stod Per Lindberg och manuset var skrivet av Ragnar Hyltén-Cavallius efter en roman av Tora Nordström-Bonnier.


Den lyriska titeln Juninatten får nog tolkas ironiskt, för filmen är ett skarpt inlägg mot sexuella trakasserier och ansvarslös passion. Kerstin Norbäck (Ingrid Bergman) är en landsortsflicka med en mörk och ensam barndom. Hon möter sjömannen Nils Asklund (Gunnar Sjöberg) och tjusas av att någon bryr sig om henne. Snart inser hon dock att de har mycket lite gemensamt och vill avbryta relationen. Nils hotar då med självmord men i sin ilska riktar han istället pistolen mot Kerstin. Hon såras allvarligt men överlever. Under rättegången ber hon att Nils skall behandlas milt. Hon gör en öppenhjärtlig bekännelse: "Det enda jag ville var att ha ett kärleksförhållande." Men det är inget som finner nåd hos den sensationslystna pressen och allmänheten.

Ingrid Bergman i Juninatten
För att komma ifrån all uppståndelse flyttar Kerstin till Stockholm och byter namn till Sara Nordanå. Hon bor på ett pensionat och arbetar på ett apotek. Alla kvinnor hon möter låter sina liv kretsa kring män, antingen de har sällskap eller drömmer om det, och de som har sällskap är alla utsatta för någon form av sexuell press från sina pojkvänner.

Kerstin for till Stockholm för att få vara ifred men när Nils blir utsläppt från fängelset uppsöker han henne igen. Kerstin blir så rädd att hon får en hjärtattack. En sensationslysten reporter får nys om det hela och jagar efter henne igen. I sin förtvivlan går Kerstin med på att följa med läkaren Stefan von Bremen (Olof Widgren) på en lång utlandsresa, för att få slippa ifrån allt gammalt och solkigt och kanske, kanske få uppleva ett riktigt kärleksförhållande.

Ingrid Bergman i Juninatten
Juninatten har en mörk och bitter ton och är obarmhärtigt ärlig i sin kritik av hyckleri och sexuell egoism. Den är i det avseendet långt före sin tid och skulle, som Donald Spoto påpekar i sin Bergman-biografi, "aldrig kunnat göras 1939 i Amerika". Ingrid Bergman är rent lysande som den vackra, sköra och kärlekstörstande Kerstin. Kerstin som blir orättvist vanhedrad, plågas av skuldkänslor, jagas av sensationslystna journalister och patetiska män som vägrar lämna henne ifred.

Efter Juninatten skulle det dröja ända till 1967 innan Ingrid Bergman filmade i Sverige igen och då bara i ett kort avsnitt av episod-filmen Stimulantia. Sedan återkom hon även 1978 för filmen Höstsonaten av Ingemar Bergman.

Med Juninatten avslutas den här "genomtittningen" av Ingrid Bergman-filmer, men jag har fått blodad tand så kanske blir det en fortsättning så småningom.

Inga kommentarer: