tisdag 28 maj 2013

Skogen i Fontin

Jag läser Maciej Zarembas intressanta bok Skogen vi ärvde och funderar över skogens situation här i Bohuslän, ett landskap där man inte varit direkt varsam med skogen genom historien och ett exempel har jag alldeles om knuten: skogen på Fontinberget.

Fontin är idag ett viktigt rekreationsområde här i Kungälv. Området är till stora delar täckt av skog genombruten av motionsspår. Området är välbesökt av såväl allmänheten, idrottsföreningar som skolor och alla vi kungälvsbor som regelbundet besöker skogen uppfattar den nog som "vår" skog.

Naturen i Fontin har förändrats mycket genom århundradena beroende på de behov människorna i trakten haft av berget. Under forntiden var området täckt av ädellövskog med ett stort inslag av ek, liksom övriga Bohuslän. Under tidig medeltid bedrevs svedjebruk i Fontin och skogen brändes för att skapa odlings- och betesmark. I mitten av 1300-talet kom digerdöden och befolkningen minskade kraftigt, liksom behovet av odlings- och betesmark, och skogen växte upp igen. I början av 1500-talet var Fontin åter helt täckt av skog.

Under det oroliga 1500- och 1600-talen hämtades ved och timmer i skogen, bland annat till Bohus fästning. Mycket torv behövdes också och torvbrytningen resulterade i att det bildades en sjö upp på berget som finns kvar än idag. Krutet slog igenom och för att kanonerna skulle få fritt skottfält från fästningen fälldes mycket skog. Sammantaget gjorde allt detta att skogen i Fontin snart var helt skövlad och ljungen bredde ut sig. Under 1600-, 1700- och stora delar av 1800-talet var Fontin en ljunghed som användes som betesmark.

I slutet av 1800-talet bestämde man sig för att plantera skog i områdets västra del. En 1400 meter lång stengärdsgård anlades för att skydda skogen från betande djur. Ett stort antal granplantor sattes, men även en del lärk och olika sorters lövträd. Granskogen bredde snabbt ut sig men vid en stor storm 1969 blåste mycket av granbeståndet ned och det mesta av den skog som finns på berget idag är planterad efter 69-stormen. I de senare planteringsomgångarna har granen fått maka lite på sig för större inslag av lärk, tall och olika slags lövträd.

Naturen i Fontin har som sagt förändrats mycket genom århundradena och makten över skogens öden har växlat. Makten över skogen och vem som har talerätt när skogen brukas är något Zaremba undersöker i sin bok, men det får bli ett eget inlägg.

PS. Fontinskogens växlande öden finns beskrivna på en informationstavla i området och är baserad på Kerstin och Harry Bergs bok Fontin- berget och skogen.

Inga kommentarer: