tisdag 21 maj 2013

Sparris morgon, middag och kväll


"Françoise, om du hade kommit fem minuter tidigare, skulle du fått se madame Imbert gå förbi med sparris dubbelt så stora som gumman Callots. Försök att ta reda på av hennes jungfru var hon har fått dem ifrån. Du som ger oss sparris morgon, middag och kväll i år kunde gott skaffa lika fina åt våra gäster!"
"Månntro hon inte har fått dem från prästgården", sade Françoise.
"Det kan du försöka inbilla mig", svarade tant Léonie med en axelryckning. "Från präsgården! Där växer ju bara små ynkliga stickor till sparris, det vet du väl. De här var armstjocka, säger jag dig. Ja, inte som dina armar, förstås, men som mina stackars armar som är magrare än någonsin i år..."
(Marcel Proust, På spaning efter den tid som flytt)

Det var mycket i trädgården som tog stryk av vintern men sparrisen klarade sig och har nu satt ordentlig fart. Inte för att vi har några sparrissängar à la monsieur Swann, men tillräckligt ändå för att kunna plocka en bunt varje dag. Varför vissa sparrisar blir tjocka och saftiga medan andra blir tunna som stickor, även från samma planta, är inte gott att veta. Att försöka hitta på olika sätt att anrätta all denna sparris är i alla fall för tillfället ett dagligt men mycket angenämt problem här i huset. 




2 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag avundas dig som har sådana godsaker i trädgården. Jag tröstar mig med utsikten till min grannes välskötta grönsaksland för ibland kan det hända att jag får en liten smakbit....

Petra Rhodin sa...

Att dela med sig av överflödet är en del av odlandets glädje, om inte annat för att man under en kort tid så lätt översvämmas av de grödor man råkat lyckas med just det året..

Fast som nya sparrisodlare behåller vi var enda sparris själva än så länge :)