onsdag 19 juni 2013

Eva-Marie Liffner, Camera

Då och då har jag kikat på hyllan i biblioteket efter Eva-Marie Liffners debutroman Camera, men den tycktes aldrig finnas inne. Fast det gjorde den, visade det sig, den stod bara inte tillsammans med hennes andra romaner utan undanstoppad i hyllan för deckare-spänning.

Hur den nu har hamnat där. I och för sig är det en gåta som skall lösas och brott har begåtts och det kanske räcker, men jag tycker ändå att den hade passat bättre bland Liffners andra romaner, och säkert då lättare funnit sina läsare. Nå väl, jag hittade ju boken till slut, läste och njöt och konstaterade att Liffners säkra stil fanns redan i debuten.

Fotografen Johanna Hall har fått ärva efter sin farfars bror Jacob, även han fotograf, och bland hans tillhörigheter finner Johanna en portfölj med gryniga bilder tagna i London under Jacobs vistelse där i början av förra seklet. Efter några år i London försvann Jacob till Amerika och när han väl kom tillbaka till Sverige ville han aldrig tala om sin tid i England. Så vad var det egentligen som hände den där torra, heta sommaren 1905 då Jacob praktiserade i en fotoateljé och med sin kamera följde seanser hos den berömda teosofen Annie Besant?

Med de gamla bilderna i bagaget beger sig Johanna till London för att nästan ett sekel senare försöka reda ut vad det var Jacob varit med om. Liffner tvinnar samman Johannas sökande med Jacobs egen berättelse och för läsaren in i ett samhälle där skillnaden mellan fattig och rik är avgrundsdjup och den enes liv väger lätt i förhållande till den andres nyfikenhet och begär.

Både Johanna och Jacob ägnar sig alltså åt fotokonsten och stundtals blir det ganska tekniskt, med ingående beskrivningar av hur olika kameror och framkallningsmetoder fungerar. Samtidigt ger det en stark tidskänsla. Bokens nutid är 1998 och på de få år som gått sedan dess har den digitala tekniken slagit igenom på ett sätt som ingen kunde förutse för femton år sedan.

Nu har jag läst de fyra böcker Liffner givit ut och hoppas att vi snart får ta del av mer från hennes penna.

Om Imago, Drömmaren och sorgen och Lacrimosa har jag skrivit om här, här och här.

Inga kommentarer: