tisdag 2 juli 2013

Valptid

Vi har fått ett nytillskott i familjen: Kleiner münsterländer-valpen Saga. Att ha valp i huset är tidskrävande och lite stökigt och alldeles, alldeles underbart.

Saga, 2 månader
Att sitta i favoritfåtöljen med en sovande valp i knäet och en god bok i handen går inte av för hackor. Jag är egentligen inte så förtjust i att parallelläsa, men just nu växlar jag ändå mellan Din hund av Agneta Geneborg, Och människan skapade Gud av Robert Wright, Flickan i Clèves av Marie Darrieussecq och senaste numret av Lyrikvännen. Återkommer om dem senare.

3 kommentarer:

Ingrid sa...

Nej men oj så söt. Valptiden är så underbar (men väldigt krävande) jag avundas dig den lilla fina valpen som givetvis växer så det knakar och snart är Saga stor och ståtlig. Jag saknar min snälla golden retriever något så förfärligt - men när det har gått en tid kanske det blir en ny hund. Qui vivra verra....

mimmimarie sa...

Just precis som du skriver är valptiden. Alldeles underbar och jobbig på samma gång. Men allt man ger och gör i början får man ju tillbaka hundrafalt senare. Jag träffade en vuxen Münsterländer förra veckan. En ståtlig och tillgiven hanne som jag fick ett kel med.

Petra Rhodin sa...

Ingrid - vi var utan hund i nästan ett och ett halvt år och det var verkligen tomt, man saknar dem mycket när de är borta. Går inte hundarna omlott känns det ändå skönt att ha lite tid emellan, de är inga prylar man bara byter ut en mot en annan.

Mimmimarie - vi har inte haft münsterländer förut, men min erfarenhet av dem jag träffat är också att de är mycket sociala även som vuxna. Förutsatt att de får tillräckligt med aktivitet, annars lär de bli odrägliga :).