fredag 17 oktober 2014

Delphine de Vigan, Underjordiska timmar


I Delphine de Vigans roman Underjordiska timmar berättas parallellt om Mathilde och Thibault, två personer i Paris, båda på gränsen till sammanbrott.

Thibault är läkare och åker Paris runt för akuta hembesök. Han försöker komma ur en misslyckad kärleksrelation och samtidigt hitta någon mening i sin trista vardag, fylld som den är av andras sjukdomar och ensamhet. Thibaults liv går på sparlåga och det är vemodigt och fint skildrat, men det som verkligen griper tag i Underjordiska timmar är Mathildes öde.

Mathilde har arbetat på samma företag i åtta år och trivts utmärkt med såväl sina arbetsuppgifter, sina arbetskamrater som sin chef Jacques. Visserligen kan Jacques var lite lynnig och har en del egocentrerade krav på sin omgivning - som att Mathilde inte skall använda högklackade skor när de är på externa möten tillsammans eftersom hon då blir längre än honom.

Men så ändras allt, på ett försåtligt men obönhörligt vis. Jacques vänder sig plötsligt mot Mathilde, börjar ifrågasätta hennes idéer, underkänner alla planer och rapporter hon godkänt och överlåter successivt hennes projekt till andra. Mathilde tror först att det rör sig om missförstånd och övergående infall från Jacques sida, men till slut sitter hon där utan någonting alls att göra. Timmarna släpar sig fram medan Jacques trakasserier blir allt mer uppenbara och utstuderade. Även arbetskamraterna vänder henne ryggen, inte öppet och uttalat, men försiktigt väljer de ändå sida genom att generat blunda för den orättfärdiga behandlingen av Mathilde.

Varför Jacques utser Mathilde till sitt hatobjekt och systematiskt ser till att trycka ned henne som person samtidigt som han trycker henne bort från företaget, blir aldrig klarlagt. Och just nyckfullheten i den sorts vardagliga elakhet som Mathilde blir utsatt är en del i det som gör den extra obehaglig och svår att komma åt.

Inga kommentarer: