lördag 15 november 2014

Farsoter och glömska

I dagens understräckare i SvD skriver Dick Harrison om den fasa och de omvälvande konsekvenser som följt i spåren av farsoter som digerdöden, smittkopporna och spanska sjukan. Ett tydligen tidvis underskattat ämne i historieskrivningen.

Att hälften av befolkningen, ibland mer, på mycket kort tid försvann måste givetvis haft stor påverkan på samhället och i tider när i princip all kunskap fördes vidare muntligt och handgripligt måste farsoter av dessa mått varit svåra slag inte bara mänskligt utan även för samhällenas samlade minne.

Som av en händelse återfinns ett exempel i den bok jag läser för tillfället: Svalbard - vårt nordligaste Norge (red. Torbjørn Torkildsen). I avsnittet om Svalbards historia finns frågan om när Svalbard egentligen upptäcktes. Det går inte att ge ett säkert svar, men mycket tyder på att vikingarna kände till och besökte Svalbard, kanske redan så tidigt som på 800-talet.

Svalbard finns omnämnt i en isländsk skrift från 1194 där det kort och gått står "Svalbardi fundin". Knapphändigheten tolkas som en bekräftelse på att något man känt till åter bekräftats snarare än en nyupptäckt, i det senare fallet borde det helt enkelt blivit mer uppståndelse. En annan notering som troligtvis rör Svalbard är en seglingsanvisning från 1230 som anger hur långt det är från Langanes på Island till Svalbard -  fyra dygn under goda förhållanden. Några lämningar har dock inte hittats på Svalbard efter vikingarna.

Den samlade bedömningen tycks ändå vara att vikingarna kände till Svalbard, det vore konstigare om de inte gjorde det med tanke på deras omfattande sjöfartsverksamhet i området. Säkert är dock att den kännedom som kan ha funnits om Svalbard helt föll i glömska under 1300-talet och som den främsta orsaken anges digerdöden som drog fram över Norge 1349. I Nordnorge överlevde endast en tredjedel av befolkningen och i ett slag försvann underlaget för dristiga färder och långa fångstexpeditioner. Bara att upprätthålla kontakten med Island måste ha kostat på.

Det var först i slutet av 1500-talet som det åter blev aktivitet på haven norr om Skandinavien och då var det sjöfarare från den nya framstående sjöfartsnationen Nederländerna som var först att sikta Svalbard igen år 1596.

Inga kommentarer: