tisdag 28 oktober 2014

Skulptur så in i norden

På försommaren kompletterades de befintliga skulpturerna i centrala Kungälvs parker med tolv nya verk av fem nordiska skulptörer för att bilda utställningen Skulptur så in i norden. Skulpturerna är utplacerade längs ett promenadstråk och till vår stora glädje kom de flesta av de nya verken att hamna i Bäckparken alldeles runt hörnet.

Vilket i och för sig beror på att det är den enda park i centrala Kungälv som inte har något enda permanent konstverk.

Nå väl, så länge det varar njuter vi av skulpturerna varje dag på våra promenader med hunden.

Øyvin Storbækken, Ikaros

De konstnärer som medverkar med tillfälliga skulpturer är Monica Funck och Lolo Funk Andersson från Sverige, Auli Korhonen från Finland, Øyvin Storbækken från Norge och Dina Hviid från Danmark.

måndag 27 oktober 2014

Konst på slottet

I helgen unnade J och jag oss en tur till Thorskogs slott. På det hela mycket trevligt, med god mat i fin miljö. Före middagen fick vi höra en både intressant och underhållande föreläsning om slottets och dess upphovsman Petter Larssons historia. Det ihärdiga regnandet gjorde att vi höll oss inomhus och hade gott om tid att beskåda den vackra inredningen med tillhörande konst.

Thorskogs slott i sommarskrud.

Thorskogs slott byggdes 1892 och Petter Larsson inredde sitt nya hus ståndsmässigt. Efter att sonen Eskil festat upp arvet och hans änka tvingats sälja slottet, skingrades dock föremålen allteftersom. Till en början genom att nödvändiga renoveringar betalades med möbler och tavlor istället för reda pengar, och till sist genom en exekutiv aktion. Det mesta hamnade dock i trakten och när den familj som ägde slottet på 1970-talet tog som sin uppgift att rädda den då tämligen förfallna byggnaden började föremålen återkomma, både möbler och konstföremål, och idag är inredningen i princip den samma som på Petter Larssons tid.

I salongerna finns många fina 1800-talsmålningar, både landskap och porträtt, bland annat en kopia av Henry Reaburns Den skridskoåkande prästen. Originalet finns på National Gallery of Scotland i Edinburgh, men även kopian på Thorskog, om än lite mörk och krakelerad, är verkligen något att se. Blir dock riktigt sugen på att åka till Skottland och titta på originalet.

 Henry Reaburn, The Reverend Robert Walker skating on Duddingston Loch, 1975

söndag 19 oktober 2014

Söndagsmorgon med Sigridiana


På berättande, rimmad vers skriver Carl-Göran Ekerwald om sin älskade Sigrid och deras liv tillsammans. Det är glädje och allvar, mycket kärlek och lite smälek, men mest bara helt underbart. Kan inte minnas när jag senast blev så förtjust i en diktsamling.

fredag 17 oktober 2014

Delphine de Vigan, Underjordiska timmar


I Delphine de Vigans roman Underjordiska timmar berättas parallellt om Mathilde och Thibault, två personer i Paris, båda på gränsen till sammanbrott.

Thibault är läkare och åker Paris runt för akuta hembesök. Han försöker komma ur en misslyckad kärleksrelation och samtidigt hitta någon mening i sin trista vardag, fylld som den är av andras sjukdomar och ensamhet. Thibaults liv går på sparlåga och det är vemodigt och fint skildrat, men det som verkligen griper tag i Underjordiska timmar är Mathildes öde.

Mathilde har arbetat på samma företag i åtta år och trivts utmärkt med såväl sina arbetsuppgifter, sina arbetskamrater som sin chef Jacques. Visserligen kan Jacques var lite lynnig och har en del egocentrerade krav på sin omgivning - som att Mathilde inte skall använda högklackade skor när de är på externa möten tillsammans eftersom hon då blir längre än honom.

Men så ändras allt, på ett försåtligt men obönhörligt vis. Jacques vänder sig plötsligt mot Mathilde, börjar ifrågasätta hennes idéer, underkänner alla planer och rapporter hon godkänt och överlåter successivt hennes projekt till andra. Mathilde tror först att det rör sig om missförstånd och övergående infall från Jacques sida, men till slut sitter hon där utan någonting alls att göra. Timmarna släpar sig fram medan Jacques trakasserier blir allt mer uppenbara och utstuderade. Även arbetskamraterna vänder henne ryggen, inte öppet och uttalat, men försiktigt väljer de ändå sida genom att generat blunda för den orättfärdiga behandlingen av Mathilde.

Varför Jacques utser Mathilde till sitt hatobjekt och systematiskt ser till att trycka ned henne som person samtidigt som han trycker henne bort från företaget, blir aldrig klarlagt. Och just nyckfullheten i den sorts vardagliga elakhet som Mathilde blir utsatt är en del i det som gör den extra obehaglig och svår att komma åt.

fredag 10 oktober 2014

Omläsning av Fröken Smillas känsla för snö

För att få plats med alla böcker - vi har notoriskt svårt att göra oss av med böcker i det här huset - stoppar vi dem lite där de råkar får plats. Bokhyllor har tryckts in både på vinden och i några av de småkammare som det finns gott om på underliga ställen i gamla hus. När böckerna väl hamnat i en sådan hylla glöms de liksom gärna bort och är efter en tid redo att återupptäckas. En dag när jag kikade in i den lilla kammaren vid skorstenen på övervåningen hittade jag en hel rad med böcker av Peter Høeg. Det var si så där tjugo år sedan jag läste Høeg så det kunde ju vara dags igen, tänkte jag och plockade fram Fröken Smillas känsla för snö.

Smilla Qaavigaaq Jaspersen bor i Köpenhamn, ensam, barnlös och allmänt avog mot allt och alla. Med en inuitisk mamma och en dansk pappa har hon både en grönländsk och en dansk sida i sig, sidor som hon inte får ihop och som leder till ett rastlöst liv i ständigt spänningstillstånd. I samma hus som Smilla bor pojken Esajas med sin nedsupna mor. Smilla och Esajas blir vänner och när Esajas en dag hittas död efter att ha fallit från ett tak lämnar hans öde inte Smilla någon ro. Hon har sett Esajas fotavtryck i snön på taket och hennes känsla för snö säger henne att polisens förklaring om att det skulle röra sig om en olyckshändelsen inte kan stämma.

Smilla börjar nysta i fallet och hennes efterforskningar leder in på en brutal väg kantad av kolonialt förtryck, begär efter pengar och mycket, mycket våld, lite väl mycket för min smak. Men det är spännande och välskrivet. Och tankarna kring den skada en ny och för människan dödlig parasit skulle kunna orsaka är skrämmande aktuella.

måndag 6 oktober 2014

Höstlöv

På bara ett par dagar har trädens löv gulnat på allvar och börjat singla till marken. På skogspromenaden idag var luften så där härligt hög och frisk som den bara kan vara i oktober, det doftade syrligt och mättat av skog och mull och löven prasslade trivsamt runt fötterna. Och helt oförhappandes kom jag att tänka på bloggen och att det kunde var dags att börja skriva här igen. Sagt och gjort och innan jag kommer av mig börjar jag sålunda lite trevande väcka liv i Ord och jord med dessa rader och ett foto från dagens promenad i Fontin.